Long time, no see

Länge, länge sedan jag skrev här på schackbloggen. Kanske sorgligt, kanske väntat. Nu tänkte jag passa på att slänga in ett snabbt inlägg.

Har förstås spelat en hel del schack sedan senast. Funderade på att göra någon slags sammanfattning, men en utförligare sådan får nog bli av en annan gång. Det senaste året präglades av bl a språkrörsval i Miljöpartiet i fjol (vinter och vår), varmed jag inte spelade eller tränade något schack överhuvudtaget på ett halvår.

Tog med nöd och näppe hand om de lag jag hade (och fortfarande har) på mitt samvete i klubben, med värdefull hjälp från andra.

När jag väl började spela igen, med Juniturneringen följt av SM, så gick det som det gick. Sjönk som en sten. Rödeby Open följde med trots allt spännande partier och för mig starkt resultat. Från att ha legat på 1971 följt av 1974 i LASK, så bar det emellertid nedåt efter sommar och höst till 1833 via 1892. Nu verkar jag dock ha kommit in lite i gängorna igen och har haft en bra start på vårsäsongen.

Min största schackliga förhoppning för stunden är att klubbens förstalag lyckas med konststycket att ta ledningen i sin division genom att piska favoriterna från köpekonstellationen Viking 2. Det skulle i så fall innebära nästan säker uppflyttning till Allsvenskans division Superettan. Matchen spelas nu på söndag. Kommer att spela själv i div 2, men det ska bli spännande att spana in förstalagets resultat. Hoppas, hoppas... :-)

Avslutar med en kul animation. Påminner om Battle Chess, som jag spelade lite på datorn på det glada 90-talet.

Brädspel i Tullánchè

Skriver om det här på bloggen trots att det endast har en avlägsen koppling till schack. Jag har börjat spela brädspel med ett gäng ute i Tullinge. Anledningen för min del heter Erik Leander. I tisdags var jag med för andra gången, och än så länge tycker jag att det är såväl roligt som socialt upplyftande. På bilden till vänster sitter (från vänster till höger) Erik, Stefan Ahl och Mikael Tylmad och spelar Race for the Galaxy.

Nästa bild visar resten av sällskapet, exklusive undertecknad (jag vet, jag är exklusiv). Dessa är (från vänster till höger) Andreas Ekström, Nicklas Brandefelt, Magnus Jansson, Love Brandefelt, Mats Furby (med ryggen till) och Fredrik Atmer. Fredrik bjöd för övrigt dagen till ära på soppa, hembakt bröd, tårta och godis, och i gengäld sjöng vi andra en liten stump för henom. Bilderna visar att vi mest verkar spela kort. Det kallas dock fortfarande för brädspel, vilket är intressant. Gissar att det har att göra med spelens strategiska upplägg att göra.

I stort sett alla spel vi spelar är kul, men ett som jag nu har spelat några gånger live och gillar skarpt är Dominion. Det finns även möjlighet att spela det spelet via internet på brettspielwelt.de. En nackdel där är att 85 % av korten saknas, men det handlar rimligen om att skapa ett incitament för att faktiskt skaffa spelet. Helt ok. Brettspielwelt är ändå ett schysst forum för att testa Dominion och ett tjugotal andra brädspel. Schack har de dock inte på agendan, men det behövs knappast med så många andra bra sidor att välja på.

Det om projektet Brädspel i Tullánchè. På återseende.

Västerås Open, lördag & söndag

Tråkigt nog så gick det mindre bra i långpartierna. I den 5:e ronden så mötte jag tufft motstånd med Nicolaj Zadruzny (2343, Elo 2266, SK Rockaden Sthlm - se fotografiet nedan). Jag spelade vit och hade helt ok spel fram till och med 15:e draget (en sluten ställning uppkom), då jag ställde bort en bonde på grund av ett dubbelhot efter Sc6 där damen inte kunde gå till a4 på grund av att bonden på g4 då skulle falla. Klantigt, men belysande. I nästa rond mötte jag Kjell Pettersson (1656, SS Gambit) som svart och vann efter att jag tilläts spela e4 och vit var tvungen att offra pjäs för två bönder eller acceptera att bli helt nertryckt. Det var lördagens två partier, och hoppet var fortfarande gott!

Söndagen började med en något mjukare lottning än föregående dag. Jag spelade som vit mot Karl Magnusson (2088, Västerås ASS) och fick en bättre öppning och mittspel. Sedan valde jag en dubiös plan i damslutspelet med två lätta och släppte en fin utpost för svarts springare. En lätt pjäs byttes strax av och jag hamnade på försvar. Stod dock länge på remi, men gjorde en onödig schack i tidsnöden och förlorade. Trist.

Inför sista ronden så halkade jag därför återigen ner till B-rummet (jag hoppade fram och tillbaka hela tiden). Nu mötte jag klubbkompisen och schackOnlineoriginalet Sture Lindberg (1734, Elo 1842 - syns till höger i bilden till höger, med Michael Mattsson till vänster). Efter att ha räknat som ett kylskåp hoppar höjd, så slog jag på e5 med en häst med idén att om vit tog tillbaka med bonden så skulle jag flytta löparen och vinna bonden efter exf6. Visst skulle jag vinna bonden i den varianten - till priset av en pjäs! Där var jag beredd att ge upp, men spelade ett mellandrag med en bonde som därmed hotade vits vitfältslöpare. Sture återgäldade min fadäs med att lite för kvickt ställa löparen på d3, varmed jag kunde slå den för att sedan attackera vits hängande svartfältslöpare med hästen (Lc7 hade dock varit något bättre) då fältet h5 blivit tillgängligt efter vits Dxd3. Och jag hade faktiskt mer tur än så (även om jag konstigt nog sett det i varianten med Ld3), eftersom g4 inte fungerade trots att springaren inte har några fält, just på grund av att jag hade resursen Dg5 Kh1 Sf4 med hot på vits dam och hästen landar bekvämt på e6 eller byts av mot svartfältslöparen. Finemang, pjäsen var räddad och jag var återigen med i partiet! Sedan följde en hel del manövrerande och bondeframstötar för att sedermera landa i följande ställning där vit är vid draget.


Som synes står vit närapå i dragtvång. Jag tyckte och tycker att svart har klart bättre ställning, till priset av en bonde. Nu spelade Sture 37. T1f3? och bjöd remi med ca fem minuter kvar på sin klocka och ungefär två minuter kvar på min. Jag tänkte febrilt i en och en halv minut och såg mig nödd och tvungen att anta anbudet, trots att jag kände i hela kroppen att svart borde kunna vinna det här på något sätt. Nyckeln ligger i vits passiva pjäser (särskilt hästen på h1) och utsatta kungsställning. Vid slag på g6 så ser vit ut att tappa kvaliteten (fast det är i själva verket vits enda solida försvarsplan i kombination med e6!), varför T1f3 är ett av de få drag som vit kan utföra utan att förlora material.

Den vinnande fortsättningen för svart borde vara 37. - Sxc3! (håller i d-bonden efter varianter där vit skjuter fram e-bonden samt hotar Se2) 38. Dxg6 (forcerat?) hxg 39. Lxc3 gxf 40. Txf5 Tg5 41. Tf1 Teg8 42. Se2 (enda draget) Tg2+ 43. Kh1 T2g3 44. Ld4 Le3 44. Lxe3 Txe3 och vit är mer eller mindre förlorad. Jag känner emellertid inte att jag behöver vara alltför besviken, då ställningen var känslig åt båda håll och det var svårt att hitta den vinnande fortsättningen på 1-2 minuter. Övervägde som exempel även 37. - Ld2 liksom 37. - Dxg1+. Jag vågade helt enkelt inte chansa med att leva på tidstillägget på 30 sekunder per drag nu när remi erbjöds. Något som inbegriper en överhängande risk att förlora på tid eller ställa bort sig kapitalt.

Med 4 poäng av 8 möjliga med mersmak och en LASK-ratingförändring på -8, så hamnar jag i ett läge där jag givetvis inte är nöjd, men samtidigt inte heller riktigt missnöjd. Skum känsla det där. Med anledning av den nya FIDE-sanktionerade titeln CM (Candidate Master) så myntade Jörgen Waara ett uttryck som jag tycker stämmer väl in på mig, nämligen CF - Candidate Fish. När det gäller tävlingen överlag så har André et al. lyckats med att ordna ett utmärkt schackevenemang, vilket de ska ha en stor eloge för!

Så till den avslutande passagen, om livet utanför turneringen. Sammy och jag gillade varandras sällskap och kan därför titulera oss vänner. Vi ses förhoppningsvis snart igen. Om inte annat så är jag redan nu sugen på att komma till Västerås för att spela Open 2011 (där jag dessutom kommer att vara fri från anmälningsavgift med anledning av att arrangörerna gillade ett eller flera av mina förslag för att förbättra turneringen), och förmodligen även schack-SM. Gissar att jag är välkommen tillbaka och att lokal och trevligt sällskap därmed är givet.

Ett litet bildkollage. På bilden till vänster står Joar Ölund, duktig junior som spelar för SK Rockaden i Stockholm (men borde spela för Kristallen!) liksom vi i bakgrunden kan skymta Mattias Ådahl (gammal västeråsare, men numera kristallare). På bilden till höger står Viktor Thorell, som jag nyligen spelade ett parti med i Lag-DM. De två bilderna nedanför beskriver inmundigande av föda på ett lokalt mathak. Den första bilden uppvisar en klädsam posering där vi ser, från vänster till höger, Michael Mattsson, Fredrik Lindh och Andreas Persson. Jörgen Waara ville ha betalt för att bli fotograferad, men vi kom fram till en kompromiss. Den andra bilden dokumenterar den sociala verkligheten fem sekunder senare (vilket går att härleda utifrån Jörgens tallrik). Skämt åsido så hade vi en mysig och kul stämning på pizzerian med det mycket passande namnet Amore.

En bonus var även hemresan. Det var nämligen endast två schackspelare som tog bussen till Stockholm. Jag och.. Tikkanen (som skulle till Stockholm för att ta nattåget till Lund). Jag tog givetvis chansen att pumpa turneringsvinnaren på GM-livet bakom kulisserna och viss inblick fick jag nog. Jag tycker att vi hade ett lika långt som intressant samtal, och Hans verkar vara en ödmjuk och trevlig person, som jag önskar all välgång. Och bra går det ju!

Västerås Open, fredag

Jag bestämde mig i ett sent skede för att delta i Västerås Open. Fick positivt besked från klubbens ordförande André Nilsson (som står upp på fotot nedan, och funktionären som sitter ner till höger heter Rasmus Myklebust) om sen anmälan och så var det som vanligt bara frågan om resa och logi att lösa. Det är lite knapert med ekonomin då jag är alltför mångårig student och sambon nyligen blivit arbetslös. Hotell var därför knappast något alternativ. Tåg är klart bekvämare och snabbare, men jag valde av kostnadsskäl buss.

Tälta är egentligen lite för hardcore för att rimma väl med schack.. och myndighetsutövning. Jag såg det dock som en sista utväg. På onsdagen kom jag emellertid på att jag ju kunde kolla efter övernattning via couchsurfing.org. Skickade ut några förfrågningar och fick snabbt flera trevliga svar. Snabbast var dock Sammy, och hen verkade schysst utifrån sin presentation, så jag tackade ja till att få sova där. Vi hade flera givande samtal under helgen, och Sammy gjorde mycket till för att lyfta vistelsen i Västerås till en trevlig och positiv upplevelse.

Schackturneringen var välarrangerad, så den bidrog förstås också till den goda erfarenheten. Det jag kunde önska mer av handlade nog mest om mitt eget spel. Resultaten för samtliga spelare kan avläsas på Chess-Results.

Tävlingen inleddes med fyra snabbschackspartier à 20 minuter per spelare och parti på fredagskvällen. Eftersom samtliga 125 uppställda bord hade digitalklockor (måste vara en imponerande insats från arrangören) så tycker jag dock att 15 minuter + 5 sekunder per drag vore en bättre tidskontroll. Kanske blir det så nästa år? Jag har i varje fall lämnat ett förslag om saken till arrangörerna.

När det gäller den första dagens partier så mötte jag Kamras Awat (1115, Västerås ASS - se första bilden till vänster) som vit i rond 1. Ett parti som jag vann efter en tidig positionell miss av svart. Sedan förlorade jag som svart mot Jörgen Dalmau (2156, Elo 2138, Solna SS - se bilden till höger). Rond 3 bjöd återigen på ett vitparti och vinst, den här gången mot Christian Sandberg (1408, Västerås ASS - vill avstå från att bli fotograferad), och rond 4 blev remi efter en spännande drabbning med Michael Lynge (2144, Elo 2195, Dragsholm, Danmark - se bilden nedan till vänster). 2½ poäng på snabbschacket ser jag som klart godkänt för mig.

Politik, vaf...

Kanske borde avstå från att dra in politikens opiumindränkta trasor på bloggen, men det är svårt att hålla sig i dessa tider. Strategi sammanfaller möjligen med det schackliga. Något Kasparov försökt visa i handling. Somliga kommer säkert att bli provocerade. Andra hurrar med. Ni får helt enkelt ta det för vad det är. En klump välgrundade (hehe) åsikter i mediabruset.

Kanske handlar det här inlägget om att jag har ett starkt behov av att skriva krönikor? Här får jag ju bli publicerad utan knot, så det kanske är bäst att ta chansen när jag nu får den ynnesten av chefredaktören.

Det kanske handlar om att visa på att ta ställning? Efter flera år av stort engagemang inom Miljöpartiet så hoppade jag desillusionerad av tåget. Nu är det så snett i samhället så jag börjar rentav bli sugen på att engagera mig politiskt igen. Då är frågan om jag ska starta det där nya gröna partiet eller bli mp:ist igen eller enbart engagera mig utomparlamentariskt? Det första och tredje alternativet lär förresten vara i stort sett ekvivalenta.

Politiska åsikter är ett intressant fenomen. Vad går parlamentarismen egentligen ut på? Hur medvetna är egentligen valen, generellt sett? Gissar att de flesta tagit del av valrörelsen, såväl nu som historiskt? Det säger nog det mesta. Reklam och floskler vinner. Röster är hårdvaluta. Såväl idag som i antikens dagar. Bröd och skådespel är fortfarande en giltig metafor.

Det jag verkligen saknar inom politiken är ärlighet, rättframhet och välvilja. Ena riktiga floskler i sig själva, jag håller med. Jag tycker emellertid verkligen att de perspektiven, ingångarna eller inställningarna saknas, och kanske just för att jag anser de vara fullt möjliga och önskvärda att realisera. Ca 20 % skiter i att rösta. Jag tror faktiskt att merparten av dessa struntar i att ”ta sitt ansvar” på grund av politisk desillusion.

Det är vad som händer när politiska partier lovar brett och sedan tar de där rösterna som intäkt för att göra i stort sett vad som helst under kommande mandatperiod. Jag tycker inte att demokrati handlar om att var och en har en röst var fjärde år. Det gestaltar snarare en pseudodemokrati. Demokrati handlar i grunden om påverkansmöjlighet. Har vi möjlighet att påverka samhället, vår livssituation, beslut etc? Jag ser en direktdemokratisk utgångspunkt som lovvärd och faktiskt också realistisk. Det handlar mest bara om perspektiv och värdegrund samt paradigmskifte.

Ingen har förstås monopol på politiska idéer, men själv tycker jag att det är tydligt vilka politiska idéer som leder till ett samhälle som går att leva i för fler än en bråkdel av befolkningen, om ens det. Utan en miljö att leva i så kan vi inte leva. Håller vi med om det allihopa? Nå, den blågrå sörjan skiter i det, Centern till trots, och sätter alltid kung krona i första ledet. Det gör förstås socialisterna också, som barn av industrialismen. "Människans kortsiktiga intressen framför allt" är devisen. Som en vidareutveckling av Protagoras homo mensura - människan är alltings mått.

Jag har till viss del kontemplerat privatiseringsivern över åren. Hur kommer det sig att det inte är mer självklart för folk i allmänhet vad sådana strävanden så solklart leder till? Ta en struntfråga som radio som exempel. Argumenten för att privatisera radio genom licenser var att det skulle bli mer mångfald. Reformen genomfördes. Vad hände? Forskningen visar på en oerhörd avsmalning av utbudet. Visst, 100 nya aktörer, men det faktiska utbudet präglas av att det för aktörerna i första hand handlar om att vinna mittdelen av gaussfördelningen. Det ger nämligen mest reklamintäkter. Detsamma gäller naturligtvis övrig vinstdrivande media.

Ska vi analysera sådant som vård och skola, så är det också mer än tydligt. Att sådana verksamheter ska få vara vinstdrivande är inget annat än skrämmande och nedslående. Jag tycker att privat ägda skolor och vårdinrättningar visst kan vara bra. Det är bra med valfrihet. Jag anser dock att eventuell vinst inte ska få användas för annat än att utveckla verksamheten. När ägaren krasst plockar ut, säg, 200 000 kr för att köpa, säg, en bil, så visar det på något som inte riktigt står rätt till. Detsamma gäller för övrigt när ett anonymt aktiekapital kräver så stor vinst som möjligt för maximal utdelning. Problemet är att många som använder sig av dessa tjänster eller resurser dels inte har insyn i de ekonomiska förehavandena och dels är maktlösa när det gäller alternativ. Men det är kapitalism i ett nötskal. Utnyttja de utsatta.

Jag tycker att privata skolor och vårdinrättningar antingen ska vara hårt reglerade vad gäller ekonomin alternativt vara frisvurna från myndigheternas bidrag såsom skolpeng eller ersättning från landstinget. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den. Det lär förstås visa sig på kundunderlaget. De besuttnas gräddfil. Helt ok, så länge inte vi övriga behöver betala för den.

I dagsläget är jag dock inte särskilt imponerad när till exempel S:t Görans sjukhus basunerar ut att de gjort fantastiska 80 miljoner kr i vinst (det var några år sedan). Samma år försökte vi få vård just där eftersom sambon var gravid och mådde dåligt med feberattacker och vi då bodde ca 500 m från sagda sjukhus. Vi satt och väntade i två timmar på akutavdelningen för att till slut få komma in till en sjukskötare. Denna ställde lite frågor och tog sedan ett urinprov och meddelade att det förmodligen var urinvägsinfektion. Vi kunde emellertid inte få komma in till en läkare utan fick lov att söka oss någon annanstans, förslagsvis Sabbatsbergs sjukhus.

Då var vi alltså tvungna att ta oss över Karlbergskanalen och förbi Vasaparken, vilket innebar minst en halvtimmes resande, och sitta i ytterligare två timmars kö. När vi kom in till läkaren så skrev hen efter en snabb och effektiv undersökning ut antibiotika och konstaterade undrande det absurda i att S:t Göran hade skickat oss dit. Av de andra drygt tio ”kunderna” på S:t Görans akutavdelning så fick ingen komma in till själva det heliga sjukhuset. Visst ligger det nära till hands att undra om det ens fanns någon läkare inne på akutavdelningen? Hög beredskap kostar naturligtvis pengar, så för S:t Görans sjukhus kan det mycket väl vara rationellt att reducera akutavdelningen för en högre "effektivitet". Hur som helst. Symptomatiskt.

En annan intressant, men mycket smalare, fråga är monarkin. Jag är inte republikan, utan tycker att demokrat räcker alldeles utmärkt som epitet. Vi behöver inte president bara för att monarken blir avsatt. Det går förresten utmärkt att fortsätta ha statsskicket monarki i Sverige. Åtminstone då tidsandan – ”för Sverige, i tiden” – verkligen borgar för att monarkin privatiseras den med. Alltså, bort med apanaget! De kan börja sälja sina tjänster, hushållsnära eller ej. Det skulle säkert gå fantastiskt bra med ruljansen eftersom de är så populära på sina höga hästar.

Det finns en tydlig orättvisa i att en familj där varje familjemedlem är mångmiljonär ska erhålla ca 125 miljoner kr i bidrag varje år för sin så kallade verksamhet (då ej inräknat säkerhetsbevakning och fastighetsunderhåll m.m.). Handelsbalansargumentet köper jag förresten inte alls. Företag handlar med ”svenska” företag, inte för att vi råkar ha en monark, utan för att det finns vinster att hämta i handeln. Monarkin är egal i det hänseendet.

Nej, det skulle ju bli bra mycket roligare med flera monarker som får konkurrera om uppmärksamheten. Ja, för bövelen, konkurrensutsätt kungahuset nu!

Ett liknande slag av orättvisa återfinns i maktens korridorer, när de folkvalda minsann ska ha fantasilöner för sitt värv. Ok, visst, de har inte lön. Det kallas arvodering. Same shit, different name. Är det någon som minns när Kommunal (fackförbundet) i början av 2000-talet uppmanades att besinna sig och nöja sig med att avstå från löneökning då landets ekonomi var alltför ansträngd? I samma veva så trycktes det igenom en ökning av riksdagsledamöternas arvodering på 5000 kr, vilket i det läget var ca 12 %, med argumentet att dessa arvoden måste stå i paritet med de som föreligger i resten av Europa. Målet är 70-80 tkr/månad. Solidaritet? Jag säger det igen: Symptomatiskt.

Det finns förstås många fenomen inom partipolitiken som är frapperande. Som exempel är den populistiska retoriken att moderaterna skulle vara ett arbetarparti skrattretande. Moderaterna är ett arbetarparti på ungefär samma vis som statare och trälar var arbetare. Visst, 200 000 fler i arbete. Det är möjligt. Men vilka jävla arbeten då, om jag får fråga!? Diska Reinfeldts tallrikar? Städa toaletter på förmiddagen, putsa skor på eftermiddagen och samla tomglas på kvällen? De besuttna har ju arbete och god inkomst i vilket fall, så då är ju allt bra, eller hur?

Kollade in lite statistik från SCB och räknade ut att moderaternas egentliga röstunderlag i runda tal är 9,72 % (d.v.s. de som tjänar +400 tkr/år). De där andra 20 % av de röstande är helt enkelt ena riktiga tomtar som kan gå på vafan som helst och glatt går till valurnan och röstar mot sina egna och samhällets intressen! Det är min analys av saken.

När M blivit folkliga och SD fått legitim politisk makt, ja, då är vi riktigt illa ute...

Främlingsfientlighet är lika dumt som vidrigt. Detsamma gäller en respektlös hållning till miljöarbetet. Vi lever alla på ett klot, eller hur? Ensidig ekonomism är skitfarligt och oändlig tillväxt en omöjlighet. Vi ser effekterna av de två heliga kossorna på ett allt kallare samhälle där folk överlag mår allt sämre. Politik är makt. Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Nå, blev det enbart dravel eller något att suga på?

Resumén som lät vänta på sig...

Bloggen har legat stilla. Länge. Dvala. Det kanske mest naturliga tillståndet i en liten bloggs svirrande, fladdrande livscykel.

Min senaste närschackliga rapportering rörde Riltonturneringen. Januari 2009 således (har det verkligen gått snart två år?!...). Det har trots allt blivit en del schack på bordet sedan dess. 70 st långpartier närmare bestämt.

Det blir lite övermaga att försöka beskriva varje parti, så vi skippar det. Kort sagt så har det varit ömsom vin, ömsom bensin till schacklig förtäring. Upp och ner, fram och tillbaka. Som vanligt alltså.

Kristallens Vårturnering 2009 gick inget vidare. Jag fick möjlighet att spela i Elo-gruppen som lägst rankad med mitt LASK-tal på 1885 och Elo på 1928. Det lyckades mig endast att ta 1½ poäng på 9 ronder, vilket beredde mig en ärofull sistaplacering bland de 20 deltagarna. Vann gjorde Vesa Heinola (2243, Elo 2213) före Mikael Näslund (2202, Elo 2195). Det är en intressant turnering, bland annat på det viset att den spelas som en blandning mellan Cup och Schweizer. De som åker ur Cupen efter de inledande tre partierna (som då förstås spelas i Bergergrupper), fortsätter turneringen i en gemensam Schweizergrupp.

Jag spelade samtidigt en annan Vårturnering, nämligen den som gick av stapeln i Solna. Där gick det bättre. Jag lyckades framförallt vinna i partiet med Ulf Wallgren (1978), vilket resulterade i en mer renommerande tredjeplats för mig i turneringen, bakom Jon Thor Bergthorsson (2155) och vinnaren Gunnar Johansson (2284).

Det blev även en hel del spel i Allsvenskan och Lag-DM, och på det hela taget så gick det illa under våren, trots att jag endast sjönk 8 ratingpoäng från 1885 till 1877. De nedslående intrycken ledde till att jag blev mätt på schack och valde att avstå från att spela SM. Det blev nya, friska tag till hösten istället efter ett långt sommaruppehåll och återhämtat spelsug.

Kristallens KM 2009 gick kanske därför klart bättre än Vårturneringen. Jag hamnade med mina 5½ poäng på 11:e plats av 37 deltagare, och lyckades ta andraplatsen i rankinggrupp B. Jag var rankad som nummer 20 med mitt LASK-tal på 1877. Det var snudd på att vinna gruppen då jag i rond 6 (av 9) slarvade bort en något komplicerad, men klar, vinstställning mot vinnaren av gruppen, som var Lennart Norén (1949). Klubbmästare blev Fredrik Lindh (2213) på 7½ poäng, en halv poäng före Mikael Näslund (2153) och Björn Gambäck (2233).

Jag deltog även i Upplands Öppna DM, som spelades i Uppsala. Sammandraget från den turneringen lyder: Förlust i alldeles för många vinstställningar. Jag hade uppenbarligen inte riktigt ordning på torpet den gången.

Hösten 2009 gjorde jag också debut som lagledare i Kristallen. Jag fick ansvar för två av lagen i Lag-DM, nämligen andra- och tredjelaget. Div. 1 respektive div. 2. Förstalaget spelade i elitgruppen. Det gick väldigt bra resultatmässigt. Tredjelaget lyckades hålla sig kvar i sin division, medan andralaget till och med var nära att vinna sin. Där hade vi stolpe in mot favoriterna; ett klart högre rankat Kungstornet. Tyvärr avkrävde Caïssa sedermera tillbaka lyckokrediten med stolpe ut mot ett lägre rankat Järfälla, som därmed gick upp i elit.

Jag avstod sedan från att spela Rilton Elo det här året, då livssituationen med separation och jobbångest inte riktigt tillät sådana extravaganser.

Under våren blev det ändå ett deltagande i Kristallens Vårturnering, klass 3 samt Norrortsmästerskapet. Vårturneringen började ypperligt med fyra raka vinster och ledning, för att sedan sätta bort två partier i rad och hamna på 4½ poäng av 7 möjliga och en synnerligen tveksam fjärdeplacering. Också Norrortsmästerskapet började bra, men föll ihop på slutet.

Även den här våren var mindre än glädjande när det gäller den schackliga arenan, så en preliminär anmälan till Schack-SM i Lund blev konverterad till avfall efter mycket om och men. Därmed landar vi i nutid efter ett än en gång långt och schacktomt sommaruppehåll.

När det gäller ratingtalet så verkar det ha stabiliserat sig kring 1880, då de senaste ratingkorrigeringarna varit 1885, 1877 och 1879. Fast med tanke på att jag släppt ett oförsvarligt antal vinster och remier (givetvis), så tycker jag nog att jag borde kunna skutta upp ännu ett litet stycke på rankingskalan. Vi får se hur hösten 2010 förlöper på den punkten. Jag spelar dock i första hand för schacket som sådant och för att det är roligt. Inte för rating.

sO-serien, säsong 12: Guldsmak igen!

Trag-ödem

Ödet [med tung, ödesmättad stämma]: "Jag har en bra och en dålig nyhet. Vilken vill du höra först?"

Jag [mindre tung]: "Ta den goda. Det är alltid lite kul att börja med något positivt."

Ödet: "Ni vann sO-serien. Igen."

Jag: "Vi?"

Ödet: "Ja, ni. Sagan om Schacknördarnas återkomst. Pucko."

Jag: "Aha, såklart. Syntax error. Så, kläm fram med den dåliga nyheten då!"

Ödet: "Ert andralag råkade ut för lagledarmyteri och finns inte längre. Grattis."

Ja, så kan det gå. Efter lite inledande svåra diskrepanser vad gällde laguttagningar och nytillskott, så hade vi oss en skönt inflammerad stämning i lagsammanslutningen (Schacknördarna bestod i det läget av fyra lag). Inflammationen kunde diagnostiseras till att orsakas av i första hand två element, nämligen meningsskiljaktigheter mellan mig och lagledaren för andralaget.

Problemsituationen verkade inte gå att lösa, trots flera seriösa försök från min sida att diskutera, möta upp och hitta någon slags kompromiss. Så ser jag på saken åtminstone, men så är jag ju part i målet också. Tråkigt att en sådan struntsak ska få förstöra en vänskap, men sådant är nu livet. Vi är alla olika.

Ett resultat blev att andralaget spelade som Schacknördar under säsong 12, men nu bytt namn till "Överlöparna" inför säsong 13. Synd att ett lag som jag jobbat med under flera år bara försvinner sådär. Samtidigt så kanske det i slutändan var lika bra eftersom namnet för andralaget i runda tal sög betänkligt.

Vi hade flera nya spelare till lagen. Det berodde mycket på att jag ansträngde mig för att ge folk som flaggat om att vilja spela möjlighet till att delta i serien. Förutom våra tre befintliga lag SoSå (Sagan om Schacknördarnas återkomst), SoSåå (Sagan om Schacknördarnas återkomst återkomsten) och Sodtt-E (Sagan om de två tornen - Endgame) så tillkom ett fjärde lag, nämligen SoSS (Sagan om Schacknördarnas Syskonskap). Jag låg även bakom tillblivelsen av två andra lag, vilka var Fight club (vilka jag hade föreslagit skulle heta "Goggarna", eftersom den jag kände bäst av spelarna har användarnamnet "gogge") och Team Praline (ett vackert rim).

Jag avstod från spel i förstalaget för att två nya, starkare spelare skulle få spela där. De hjälpte också till att ro hem seriesegern för fjärde gången i ordningen. Spelarna som lyckades med konststycket var Arkelstorp, bajenager, Cushion och Protagonist. Jag har bara att gratulera å Schacknördarnas vägnar.

Före detta andralaget höll sig kvar i div. 2, vilket får sägas vara en framgång, och jag stannar där med referatet för vårt spöklag. Nej, förresten, Urban_II, som fortfarande vill vara Schacknörd, spelade i laget med gott resultat.

Tredjelaget hade legat i koma ett tag, men återuppväcktes inför säsongen, och tog sig upp från div. 5 till 4 tack vare insatserna från Emmann, Leo_, röding2 och mig.

Fjärdelaget, som representerades av Batista77, iFallLikEsnoW, Nörager och rodeby, lyckades med den äran att hålla sig kvar i div. 5.

Schack ånyo

Nu är det riktigt länge sedan jag skrev här sist. Det är så att jag fick lov att skämmas om jag hade mer gry i ryggraden!

Jag har fått lite passningar då och då om att bloggen är i behov av inlägg. Nu börjar jag bli sugen igen, trots att tiden fortfarande är svår. Varning för bortfall således.

Det har blivit en del schack sedan början av 2009 så frågan är hur pass fet resumé jag kan tillåta mig? Det får till att börja med bli en fortsättning av tidigare värv, nämligen en kort beskrivning av himmel och helvete kring säsong 12 av sO-serien. Se nästa inlägg.

sO-serien, säsong 11: Guld till Schacknördarna!

Seriespel i korrschack (30 dagar betänketid per spelare och parti).

Det blev strid på kniven till det bittra slutet, och Sagan om Schacknördarnas återkomst lyckades med minsta möjliga marginal vinna i den högsta divisionen. En bragd. Protagonist vann alla sina sex partier på fjärdebordet. Arkelstorp och röding2 kämpade också väl och bidrog såklart till framgången. Själv svettades jag på förstabordet, men lyckades ta 3 p (50 %). Jag hade även ynnesten eller förbannelsen att slutföra det sist klarspelade, så kallat avgörande, partiet till vinst; delvis med fördel av bättre tid och efterhand med bättre ställning.

Sagan om Schacknördarnas återkomst återkomsten hamnade tyvärr sist i division 2 och åkte ner till 3:an.

sO-serien, säsong 11

I mitten av oktober så sparkade den elfte upplagan av sO-serien igång. Med tidskontrollen 30 dagar för partiet, så är det en dryg månad kvar innan säsongen är färdigspelad.

Sagan om Schacknördarnas återkomst (SoSå) har börjat minst sagt starkt! Vi har 5½ poäng av 6 och 92 % vinstprocent med nästa lag i ledet på 1 p och 50 %. Med sju lag i divisionen så är det 24 poäng som ska fördelas, så det är förstås mycket kvar. Andralaget, Sagan om Schacknördarnas återkomst återkomsten (SoSåå), har 4 av 6 poäng.

I SoSå spelar jag, som också är lagledare, på förstabordet. På andrabordet håller Arkelstorp ställningarna, liksom röding2 gör det på tredjebordet. Vi hade lite problem med att hitta en fjärde spelare till laget, då Leo_ behövde avstå, men machucado gjorde en delikat insats genom att hen värvade Protagonist till fjärdebordet som axlat manteln med bravur.

I SoSåå spelar, i bordsordning, KSKnutsen, Kvist_89, Urban_II och machucado (LL).

Här är mer information om hur serien fortlöper.

sO-serien, säsong 9-10

Sagan om Schacknördarnas återkomst vann säsong 8 av sO-serien, vilket återges i ett tidigare inlägg från september 2008.

Nästföljande säsong vann vi återigen serien, och det på storslaget utklassningsmanér. Vårt lag tog 18½ poäng av 24 möjliga och laget efter oss, Fantastic Force, tog 13½ poäng. Vi var sju lag som kämpade i högsta divisionen och kampen var hård, trots att pjäserna trippade vår väg. Vårt lag bestod av Arkelstorp, röding2, Leo_ och trulpen, nämnda i bordsordning och där jag i vanlig ordning var lagledare.

Vårt andralag lyckades tyvärr inte riktigt lika bra, utan hamnade näst sist i division 2. Där spelade schmidtmattias, jockej (LL), machucado och Urban_II.

Säsong 10 blev lite av en mellansäsong, då förstalaget med nöd och näppe lyckades knipa silvret i tätt lopp med Lag Twist som bestod av Antonius_Block, ifransson, Gusse och sture_lindberg. Vinnarna hette istället Skogsstjärnan, bestående av Masapojken, Stripes (LL), bigb och Oldbeginner.

Schacknördarnas andralag (ChillingGuy, schmidtmattias, machucado (LL), Urban_II) hamnade i mitten av sin tabell.

För den som är intresserad av att titta på mer utförlig information och statistik, så hänvisar jag till seriewikin för säsong 6-10.

Rilton Elo, dag 6-9

Nu när det är närapå året sedan jag uppdaterade bloggen sist, så bör jag ju i rimlighetens namn lägga in en liten rapport över andra halvan av Riltonturneringen.

Det är ingen glad uppgift, men många läsare har krävt det. Några har till och med hotat med tjära och fjädrar om jag inte börjar sköta mig bättre. Så...

Rond 6: Jag mötte en gammal schackkompis från Solna SS, nämligen Göran Bergström (1586). Efter att ha slarvat bort en fördel i öppningen, så fick jag det lite hett om öronen. Jag lyckades med visst flyt reda upp det till ett enkelt tornslutspel med merbonde och fick till slut fram kung och bonde såpass att det inte var mycket mer att göra för motståndaren än att ge upp.

Rond 7: Här spelade jag mot Alexis Duenas (Sollentuna SK, 1850), som jag har mött förut. Natten hade bjudit på något så roligt som sömnlöshet. Jag var genommosig inför, under och efter partiet. Den mesta av energin gick åt till att försöka hålla huvudet närvarande i partiet. Svårt. Jag tog en förmodat förgiftad bonde, varmed Alexis fick bra med initiativ. Det fanns förstås utrymme för starkare drag och jag kunde ha hållit i merbonden bättre. Min motståndare spelade dock inte heller de bästa dragen och attacken ebbade ut, och där stod jag med ett vinnande slutspel för handen.. och gjorde ett riktigt uselt bondedrag som förlorade dam och parti.

Rond 8: Med klubbkompisen Bo Eriksson (Kristallens SK, 1842) blev det ett hyfsat skarpt parti, där jag missade en vinstfortsättning med ett pjäsoffer och min attack istället försvann tillsammans med några bönder. Jag återfick initiativet och hade motståndarkungen på gaffeln, men Bosse fick möjlighet att ta ut evig schack varmed remin var ett faktum.

Rond 9: Ett till knivskarpt parti där mycket hände. Jag spelade mot islänningen Pall Sigurdsson (1867) och offrade pjäs för tre bönder. Egentligen var det bara två, men jag hade tur att motståndaren missade den starkare fortsättningen. Från att ha stått på förlust, så stod jag helt plötsligt på vinst istället. Sedan missade jag i en och annan delikat situation och förlorade efter relativt hård kamp.

Så, hur många torra, kvistiga poäng lyckades schack-trulpen skrapa ihop den här gången? Ynkliga 3 p och en 78:e plats av 93 deltagare blev resultatet. 33 % poängskörd och en rankingprestation på 1791, vilket visserligen låg en god bit över de 1634 i LASK som jag hade vid tillfället. Nöjd med insatsen var jag emellertid knappast.