Hallstahammar Open, dag 2 (rond 5-6)

Jag kunde sova rätt så bra under natten, även om jag inte var helt van vid det karga underlaget. Hade tillräckliga sovdon för att inte frysa. Det var lite intressant, för precis medan jag höll på att somna någon timme efter midnatt, så hörde jag en bil rulla fram på grusvägen i närheten och sedan stanna. Därefter kunde jag se en ficklampa spela över och vid tältet i kanske 5-10 minuter. Förmodligen en väktare snarare än inbrottstjuv. Jag tänkte emellertid att så länge ingen frågade eller sjasade iväg mig, så skulle jag ligga tyst och vänta till dess att personen ifråga drog vidare. Den strategin fungerade åtminstone för den här gången.

På morgonen så tog jag mig en liten promenad för att göra mig mer bekant med grannskapet. Den ypperliga tältplatsen var situerad intill Kanalmuséet och jag kunde faktiskt inte hitta någon bättre tältplats. Visserligen fanns det en campingplats i närheten, men vem vill uppleva pinan av att försöka sova när folk kommer tillbaka på fyllan efter att ha slagit runt i Hallstahammar Centrum?

Senare under dagen så flyttade jag också tältet några meter för att minska slitaget på Kanalmuséets gräsmatta. Själv tyckte jag att det var ett förnämligt arrangemang och ville gärna göra mitt bästa för att tillmötesgå kommunpamparnas outsagda önskemål.

När jag så gick där på morgonen innan första ronden och insöp omgivningarnas pittoreska charm, så stötte jag plötsligt på ett intressant fenomen. Kanske är det en lokal sevärdhet, vad vet jag? Hur som helst så inrymmer orten Hallstahammar ett alldeles eget Analkafé. Tro det eller ej, men här till höger har jag bildbevis på att så är fallet (och jag har inte redigerat skylten på fotot, mer än att göra en förstoring). Hallstahammar är tydligen inte en så oskyldig idyll som det lätt går att förledas att tro vid en första anblick!

(Det är sannolikt några skämtglada spolingar som skrapat bort K:et på skylten. Jag undrar dock lite över varför kaféägaren inte åtgärdat det föga smickrande skönhetsfelet omedelbart. Eller så är det föremål för en ständig kamp i Hallstahammar...)

Som trogen campare så hade jag givetvis med mig vad jag behövde till frukosten. Däremot så var jag inte välkommen att sätta mig inne i restaurangen (som syns på bilden till vänster) tillsammans med mina vänner. Det var en tråkig inställning från etablissemanget. Det slutade istället med att några av mina vänner satte sig tillsammans med mig i förrummet till spellokalen. Frukostplatsen syns på bilden till höger; emellertid än så länge utan andra deltagare än 32 träbitar.

På turneringens andra dag började äntligen långpartierna! I första partiet för dagen, alltså rond 5, så mötte jag Christoffer Stenman (1852) från klubben Schack-08 i Norrköping. Tyvärr spelade jag bort mig i öppningen och hade att kämpa i svår uppförsbacke hela resten av partiet. Det var inte särskilt nöjsamt, och jag lyckades inte heller rädda någon poäng trots skapandet av komplikationer för båda sidor. Det är också Christoffer som poserar med nobel statur framför vattnet på bilden.

I rond 6 spelade jag mot Claes Brunn (1760, Västerås SK) och intressant nog så började partiet likadant som i föregående parti. Den här gången valde jag en annan, men faktiskt ännu sämre, fortsättning och förlorade. Jag var så besviken över mitt ruttna spel, så jag lämnade spellokalen omgående för att avreagera mig med lite tältflyttning. Det är inte vackert, men jag har lite svårt för att förlora i schack. Särskilt om det sker upprepade gånger.

När jag senare på kvällen var på väg till mitt tält, så stötte jag på väktaren från natten innan. Hen var på plats tidigare den här dagen, och jag passade på att byta några ord med henom. Jag fick veta att allmänrätten inte gäller inom 500 m från tättbebyggt område (hur en nu kunde anse att det var tät bebyggelse där vi befann oss, det är för mig en gåta) samt att kommunen nog inte gillade att jag bodde gratis på deras gräsmatta när det nu fanns en camping att tillgå. Hen lade dock till att det inte var hens sak att köra bort mig, utan polisens, och att hen gott kunde nöja sig med att skriva in företeelsen i väktarrapporten. Ett helt ok arrangemang för min del.

Även denna natt fick jag god ro till sömn. Åtminstone när jag väl somnat från våndan av dagens två svidande förluster.