fredag 17 september 2010

Resumén som lät vänta på sig...


Bloggen har legat stilla. Länge. Dvala. Det kanske mest naturliga tillståndet i en liten bloggs svirrande, fladdrande livscykel.


Min senaste närschackliga rapportering rörde Riltonturneringen. Januari 2009 således (har det verkligen gått snart två år?!...). Det har trots allt blivit en del schack på bordet sedan dess. 70 st långpartier närmare bestämt.

Det blir lite övermaga att försöka beskriva varje parti, så vi skippar det. Kort sagt så har det varit ömsom vin, ömsom bensin till schacklig förtäring. Upp och ner, fram och tillbaka. Som vanligt alltså.

Kristallens Vårturnering 2009 gick inget vidare. Jag fick möjlighet att spela i Elo-gruppen som lägst rankad med mitt LASK-tal på 1885 och Elo på 1928. Det lyckades mig endast att ta 1
½ poäng på 9 ronder, vilket beredde mig en ärofull sistaplacering bland de 20 deltagarna. Vann gjorde Vesa Heinola (2243, Elo 2213) före Mikael Näslund (2202, Elo 2195). Det är en intressant turnering, bland annat på det viset att den spelas som en blandning mellan Cup och Schweizer. De som åker ur Cupen efter de inledande tre partierna (som då förstås spelas i Bergergrupper), fortsätter turneringen i en gemensam Schweizergrupp.

Jag spelade samtidigt en annan Vårturnering, nämligen den som gick av stapeln i Solna. Där gick det bättre. Jag lyckades framförallt vinna i partiet med Ulf Wallgren (1978), vilket resulterade i en mer renommerande tredjeplats för mig i turneringen, bakom Jon Thor Bergthorsson (2155) och vinnaren Gunnar Johansson (2284).

Det blev även en hel del spel i Allsvenskan och Lag-DM, och på det hela taget så gick det illa under våren, trots att jag endast sjönk 8 ratingpoäng från 1885 till 1877. De nedslående intrycken ledde till att jag blev mätt på schack och valde att avstå från att spela SM. Det blev nya, friska tag till hösten istället efter ett långt sommaruppehåll och återhämtat spelsug.

Kristallens KM 2009 gick kanske därför klart bättre än Vårturneringen. Jag hamnade med mina 5
½ poäng på 11:e plats av 37 deltagare, och lyckades ta andraplatsen i rankinggrupp B. Jag var rankad som nummer 20 med mitt LASK-tal på 1877. Det var snudd på att vinna gruppen då jag i rond 6 (av 9) slarvade bort en något komplicerad, men klar, vinstställning mot vinnaren av gruppen, som var Lennart Norén (1949). Klubbmästare blev Fredrik Lindh (2213) på 7½ poäng, en halv poäng före Mikael Näslund (2153) och Björn Gambäck (2233).

Jag deltog även i Upplands Öppna DM, som spelades i Uppsala. Sammandraget från den turneringen lyder: Förlust i alldeles för många vinstställningar. Jag hade uppenbarligen inte riktigt ordning på torpet den gången.

Hösten 2009 gjorde jag också debut som lagledare i Kristallen. Jag fick ansvar för två av lagen i Lag-DM, nämligen andra- och tredjelaget. Div. 1 respektive div. 2. Förstalaget spelade i elitgruppen. Det gick väldigt bra resultatmässigt. Tredjelaget lyckades hålla sig kvar i sin division, medan andralaget till och med var nära att vinna sin. Där hade vi stolpe in mot favoriterna; ett klart högre rankat Kungstornet. Tyvärr avkrävde Caïssa sedermera tillbaka lyckokrediten med stolpe ut mot ett lägre rankat Järfälla, som därmed gick upp i elit.

Jag avstod sedan från att spela Rilton Elo det här året, då livssituationen med separation och jobbångest inte riktigt tillät sådana extravaganser.

Under våren blev det ändå ett deltagande i Kristallens Vårturnering, klass 3 samt Norrortsmästerskapet. Vårturneringen började ypperligt med fyra raka vinster och ledning, för att sedan sätta bort två partier i rad och hamna på 4
½ poäng av 7 möjliga och en synnerligen tveksam fjärdeplacering. Också Norrortsmästerskapet började bra, men föll ihop på slutet.

Även den här våren var mindre än glädjande när det gäller den schackliga arenan, så en preliminär anmälan till Schack-SM i Lund blev konverterad till avfall efter mycket om och men. Därmed landar vi i nutid efter ett än en gång långt och schacktomt sommaruppehåll.

När det gäller ratingtalet så verkar det ha stabiliserat sig kring 1880, då de senaste ratingkorrigeringarna varit 1885, 1877 och 1879. Fast med tanke på att jag släppt ett oförsvarligt antal vinster och remier (givetvis), så tycker jag nog att jag borde kunna skutta upp ännu ett litet stycke på rankingskalan. Vi får se hur hösten 2010 förlöper på den punkten. Jag spelar dock i första hand för schacket som sådant och för att det är roligt. Inte för rating.

Inga kommentarer: