sO-serien, säsong 11

I mitten av oktober så sparkade den elfte upplagan av sO-serien igång. Med tidskontrollen 30 dagar för partiet, så är det en dryg månad kvar innan säsongen är färdigspelad.

Sagan om Schacknördarnas återkomst (SoSå) har börjat minst sagt starkt! Vi har 5½ poäng av 6 och 92 % vinstprocent med nästa lag i ledet på 1 p och 50 %. Med sju lag i divisionen så är det 24 poäng som ska fördelas, så det är förstås mycket kvar. Andralaget, Sagan om Schacknördarnas återkomst återkomsten (SoSåå), har 4 av 6 poäng.

I SoSå spelar jag, som också är lagledare, på förstabordet. På andrabordet håller Arkelstorp ställningarna, liksom röding2 gör det på tredjebordet. Vi hade lite problem med att hitta en fjärde spelare till laget, då Leo_ behövde avstå, men machucado gjorde en delikat insats genom att hen värvade Protagonist till fjärdebordet som axlat manteln med bravur.

I SoSåå spelar, i bordsordning, KSKnutsen, Kvist_89, Urban_II och machucado (LL).

Här är mer information om hur serien fortlöper.

sO-serien, säsong 9-10

Sagan om Schacknördarnas återkomst vann säsong 8 av sO-serien, vilket återges i ett tidigare inlägg från september 2008.

Nästföljande säsong vann vi återigen serien, och det på storslaget utklassningsmanér. Vårt lag tog 18½ poäng av 24 möjliga och laget efter oss, Fantastic Force, tog 13½ poäng. Vi var sju lag som kämpade i högsta divisionen och kampen var hård, trots att pjäserna trippade vår väg. Vårt lag bestod av Arkelstorp, röding2, Leo_ och trulpen, nämnda i bordsordning och där jag i vanlig ordning var lagledare.

Vårt andralag lyckades tyvärr inte riktigt lika bra, utan hamnade näst sist i division 2. Där spelade schmidtmattias, jockej (LL), machucado och Urban_II.

Säsong 10 blev lite av en mellansäsong, då förstalaget med nöd och näppe lyckades knipa silvret i tätt lopp med Lag Twist som bestod av Antonius_Block, ifransson, Gusse och sture_lindberg. Vinnarna hette istället Skogsstjärnan, bestående av Masapojken, Stripes (LL), bigb och Oldbeginner.

Schacknördarnas andralag (ChillingGuy, schmidtmattias, machucado (LL), Urban_II) hamnade i mitten av sin tabell.

För den som är intresserad av att titta på mer utförlig information och statistik, så hänvisar jag till seriewikin för säsong 6-10.

Rilton Elo, dag 6-9

Nu när det är närapå året sedan jag uppdaterade bloggen sist, så bör jag ju i rimlighetens namn lägga in en liten rapport över andra halvan av Riltonturneringen.

Det är ingen glad uppgift, men många läsare har krävt det. Några har till och med hotat med tjära och fjädrar om jag inte börjar sköta mig bättre. Så...

Rond 6: Jag mötte en gammal schackkompis från Solna SS, nämligen Göran Bergström (1586). Efter att ha slarvat bort en fördel i öppningen, så fick jag det lite hett om öronen. Jag lyckades med visst flyt reda upp det till ett enkelt tornslutspel med merbonde och fick till slut fram kung och bonde såpass att det inte var mycket mer att göra för motståndaren än att ge upp.

Rond 7: Här spelade jag mot Alexis Duenas (Sollentuna SK, 1850), som jag har mött förut. Natten hade bjudit på något så roligt som sömnlöshet. Jag var genommosig inför, under och efter partiet. Den mesta av energin gick åt till att försöka hålla huvudet närvarande i partiet. Svårt. Jag tog en förmodat förgiftad bonde, varmed Alexis fick bra med initiativ. Det fanns förstås utrymme för starkare drag och jag kunde ha hållit i merbonden bättre. Min motståndare spelade dock inte heller de bästa dragen och attacken ebbade ut, och där stod jag med ett vinnande slutspel för handen.. och gjorde ett riktigt uselt bondedrag som förlorade dam och parti.

Rond 8: Med klubbkompisen Bo Eriksson (Kristallens SK, 1842) blev det ett hyfsat skarpt parti, där jag missade en vinstfortsättning med ett pjäsoffer och min attack istället försvann tillsammans med några bönder. Jag återfick initiativet och hade motståndarkungen på gaffeln, men Bosse fick möjlighet att ta ut evig schack varmed remin var ett faktum.

Rond 9: Ett till knivskarpt parti där mycket hände. Jag spelade mot islänningen Pall Sigurdsson (1867) och offrade pjäs för tre bönder. Egentligen var det bara två, men jag hade tur att motståndaren missade den starkare fortsättningen. Från att ha stått på förlust, så stod jag helt plötsligt på vinst istället. Sedan missade jag i en och annan delikat situation och förlorade efter relativt hård kamp.

Så, hur många torra, kvistiga poäng lyckades schack-trulpen skrapa ihop den här gången? Ynkliga 3 p och en 78:e plats av 93 deltagare blev resultatet. 33 % poängskörd och en rankingprestation på 1791, vilket visserligen låg en god bit över de 1634 i LASK som jag hade vid tillfället. Nöjd med insatsen var jag emellertid knappast.

Rilton Elo, dag 3-5

Varningsdeklaration från Socialstyrelsen: Texten nedan kan innehålla starka, mustiga uttryck och därför rekommenderas personer med svagt hjärta eller känsligt sinne att undvika fortsatt läsning.

En alternativ rubrik till det här inlägget skulle kunna vara "Varför gör det så ont att förlora i schack?". Det är för övrigt en intressant frågeställning. Delar i en förklaring kan handla om att det är ett kunskapsspel som i princip saknar elementet tur. Visserligen kan du ha tur när motståndaren missar en fördelaktig fortsättning, men det ligger ju inte i din egen hand. Hur som helst så svider förluster nog extra mycket just eftersom det är hjärna mot hjärna som gäller. Den som förlorar har helt enkelt, åtminstone på något plan, sämre kunskaper eller fokus än motståndaren. Just i schack så hatar jag att förlora.

Tyvärr så har jag förlorat massor i Rilton. Jag avstod från att skriva på bloggen såväl dag 3 som dag 4. Det hade ändå mest bara blivit en massa galla, gift och svordomar. Nu när lite vatten har runnit under bron och genom njurarna (ni minns väl den schackliga inkontinensen samt att jag dricker 2-3 liter vatten under ett parti) så är emellertid stunden inne för ännu en resumé.

Rond 3: Jag sov dåligt och lite inför tredje dagens spel, då jag mötte Roar Ulvnes (Nordstrands SK, Elo 1970) från Norge. Det blev en rätt så konstig öppning. Jag fick upp en klar fördel i slutet av mittspelet, men tillät en daminfiltration och förlorade. Oj, vad förbannad jag var på mig själv.

På bilden till höger sitter Roar vid brädet och min vän Robert Spångberg (som också spelar i Elo-gruppen) står bredvid.

Rond 4: Den här natten sov jag bättre, men trots att jag var mer utvilad än dagen innan, så spelade jag ruskigt dålig schack och förlorade. Gratispoängen hamnade hos Fredrik Jacobsen (1830) från SK Rockaden Sthlm. Humöret fick sig en ordentlig knäck av en till förlust på raken, och när jag gick hemåt så hoppades jag i mitt stackars frustrerade sinne på att någon skulle komma fram och försöka råna mig, så att jag fick sparka ner denna någon i moraliskt befogat självförsvar. Det hände förstås inte, så jag sparkade femton gånger på en lyktstolpe istället. Det är tydligen olagligt, men polisen lyste påpassligt nog med sin frånvaro.

Fotografiet till vänster visar Olle Ålgars som jag spelade mot i Täby KM. Hen spelar också i Elo-gruppen.

Rond 5: Trots det risiga humöret så kunde jag sova ok. Den sista speldagen innan nyårspausen, så mötte jag Mikael Kelfve (Hässelby SK, 1809). Vi hade ju mötts också i fjolårets Riltonturnering, så det blev ett intressant återseende. Den gången vann jag, och den här gången slutade partiet remi. Jag hade haft ett materiellt överläge hela partiet igenom, lyckats parera Mikaels attack, och vi landade i ett slutspel där hen räddade remin.

För min del var det skönt att åtminstone inte förlora i femte ronden. Gott hopp inför fortsättningen. Jag är ju så satans positiv! Eller hur...

Extra roligt var att min vän Jonas Sandberg kom förbi Münchenbryggerierna och agerade publik. Vi talade en del under och efter ronden och hann även med att spela ett blixtparti. Det var trevligt att ses, för det händer inte alltför ofta.

Här till vänster är en liten Kristallensamling. Vid brädet sitter Mikael Näslund och Jimmy Mårdell och svettas. Björn Gambäck står bredvid och betraktar ställningen.