måndag 24 november 2008

Upplands öppna DM (dag 2, rond 6-7)


Med tanke på den försumbara sömnen under lördagsnatten, så bjöd den andra dagen mycket riktigt på uselt schack från min sida. Jag hade helt enkelt väldigt svårt med kampen mellan att fokusera på brädet och att undvika att somna vid brädet.

I rond 6 mötte jag Björn Lundberg (1773, Borlänge SK). Jag spelade en slags teoretisk nyhet i sjätte draget, och
därefter tänkte min motståndare i 33 minuter (!) på sitt drag. Med tanke på att det totalt endast var 2 timmars betänketid per person (1 timme på 20 drag till tidskontrollen), så var det minst sagt intressant. Nå, objektivt sett var inte mitt drag särskilt lysande, men det satte åtminstone myror i huvudet på motståndaren, vilket ju faktiskt var min främsta aspiration med draget. Det blev ett förhållandevis intressant parti. Jag påbörjade en attack som ebbade ut med bondeförlust och sämre ställning som följd. Sedan hade jag flera tillfällen att komma tillbaka in i partiet, men jag spelade i stort sett bort mig och förlorade. Möjligen fanns det evig schack i damslutspelet i tidsnöden, men jag spelade i vilket fall fel och förlorade partiet på tid, men även ställning. Inget att hurra för direkt, tycker jag, varken för mig eller min motståndare.

I det andra partiet för dagen och sista partiet för turneringen, så hade jag stark press mot Stefan Hildingstam (1764, Västerås SK) i stort sett hela partiet igenom. Jag missade dock vid reduceringen till slutspelet, där jag hade klar vinst, och fick istället vara nöjd med remi. Stefan verkade inte heller vara på topp, och spenderade för övrigt oförsvarligt många av sina betänketidsminuter med att fotografera eller tala med vänner. Nå, det gjorde ju inte så mycket med tanke på vem hens motståndare var...

söndag 23 november 2008

Upplands öppna DM (dag 1, rond 1-5)


Min schackvän Thomas Engqvist tipsade i något läge om
Upplands öppna DM. Jag velade som vanligt en smula, och valde till slut att delta. Min sambo var inte helt nöjd, men accepterade mer eller mindre beslutet.

Hur det skulle se ut med resa och logi den här gången var jag inte klar över förrän i det sista skedet av förberedelserna.
Vi verkade inte ha någon som vi kunde samåka med, så det fick bli tåg, vilket förstås fungerar utmärkt. På bilden till höger så kan vi skönja Sture Lindberg till vänster och Eva Jiretorn till höger. Thomas Engqvists skratt skymtar i mitten bakom sätesryggen. Susanna Berg vägrade vara med på bild, vilket ju bara är att respektera.

När det gällde boende, så var saken naturligtvis något mer komplicerad. Jag var förstås sugen (!) på att tälta i vanlig ordning, men mitt förnuft blånekade för en gångs skull. Jag valde istället att åka tillbaka till Stockholm för att sova med familjen hemma. Det blev sambon och barnet glada över, och jag med. En bra lösning! Tyvärr så kunde jag emellertid inte sova mer än en timme på natten, varför jag gör något konstruktivt av situationen och passar på att författa det här inlägget.

Frågan är hur det ska gå med schacket under dag 2. Dag 1 kan sammanfattas som följer:

Rond 1-3 var snabbschack med 15 minuter per spelare och parti. Jag vann mot Linus Eriksson (1862, Bjursås SK, Dalarna) i första ronden, men förlorade i de två följande ronderna. I rond 2 spelade jag mot Simon Rosberg (2334, Linköpings ASS) och tappade ett tornslutspel som vid exakt spel var remi. I rond 3 så hade jag på sikt möjligen bättre ställning mot Per Isaksson (2035, Stockholms SS), men förmodligen var det troligaste utfallet remi.

I och med den fjärde ronden så började schacket. Nämligen långpartierna. I rond 4 så fick jag en revansch mot Rickard Myrberg (1772, Schack-78, Uppsala). Jag hade ju tappat en vinnande ställning mot henom i Norrköpings påskturnering 2008, om ni minns. Nu blev det således en etta i protokollet, vilket förstås kändes skönt. Jag spelade också förhållandevis starkt och offrade kvalitet i slutspelet för att vinna med två förbundna fribönder och springare mot torn. Rätt snyggt, om jag får säga det själv. På bilden ovan kan vi se Rickard i blå jacka samt WIM Eva Jiretorn i djupa tankar till vänster.

I rond 5 så mötte jag än starkare motstånd med David Larsson (2054, Ervalla SS, Örebro). Jag tycker att jag klarade öppningen bra och det blev en relativt sluten ställning med en del laverande. Jag dabbade mig i mittspelet och satte bort partiet genom att flytta tillbaka en löpare, vilket därmed tillät en häst att hoppa in på g5 och attackera min ställning. Förmodligen borde jag inte ens rockerat kort, när jag tänker tillbaka på partiet. Jag hade utrymmesfördel på den upplåsta damflygeln, och kunde säkert kostat på mig en stormästarvandring med kungen till exempelvis a7. Där skulle hen stått tryggt. Nå, nu förlorade jag, och det är väl inte så mycket mer att säga om den saken.

ämnar jag avsluta inlägget med en liten bildkavalkad. På bilderna nedan syns bland andra Susanna Berg, IM Thomas Engqvist, Peter Haglund (som också spelar på sO), Stefan Hildingstam, Henrik Lindberg, Sture Lindberg (sO-kändis, som för övrigt snart kommer att börja spela i min klubb, Kristallen), Harald Lögdahl, Michael Mattsson (tillsammans med partner och barn på en av bilderna), Bo Nyberg (turneringsgeneral)... och, inte att förglömma, NN!



Sagan om Schacknördarnas återkomst - IRL!


Spännande nog så hade tre av medlemmarna från SchackOnlineSerielaget Sagan om Schacknördarnas återkomst möjlighet att träffas i verkliga livet. Utanför internät. Hur konstigt det än kan tyckas.

Anledningen var att machucado (Magnus Areskoug; till höger på bilden) gick en kurs i Stockholm under två dagar. Leo_ (Leo Gumpert; till vänster på bilden) hängde gladeligen på min inbjudan. Tyvärr hade två av mina andra vänner förhinder. Det är för övrigt Schack-trulpen som står upp i mitten av bilden, vilket ni framsynta läsare naturligtvis redan gissat er till. Vem publiken i bakgrunden är har jag faktiskt inte en aning om, men det syns ju att hen njuter! Fotografiet där också jag är med togs av Nader, som tydligen går i samma klass som Nicolaj Zadruzny (känd, stark junior som spelar för Rockaden).


Tidpunkten valdes till kvällen tisdagen den 18:e november, och platsen Stadsbiblioteket. Det var en mycket rolig och trevlig sammankomst. Vi hann med att spela en trepartssimultan med 25 minuter per spelare på två av brädena (jag hade endast två schackklockor med mig) samt en mer vanlig simultan där jag spelade mot Leo och Magnus och fick 30 minuter mot deras vardera 20.

Det var överlag intressanta partier, trots den korta betänketiden. Resultaten kan sammanfattas som följer. I trepartsimultanen så vann Leo mot Magnus. Jag vann mot Leo, men förlorade på tid i vinnande ställning mot Magnus. Vi slutförde dock partiet, där jag efterhand satte matt. I den andra simultanen så slutade det med orättvisa 2-0 till Schack-trulpen. I partiet med Leo så fick jag tidigt fördel, men mot Magnus så stod jag på tokförlust efter en fjantig blunder i öppningen. Magnus tillät mig dock att hålla mig kvar i partiet, och sedan missade hen en svag bakre rad och matten var oundviklig.

Vi avslutade kvällen med intressanta samtal över varsin falafeltallrik. Jag hoppas att vi kan träffas igen framöver. Fler är förstås välkomna. Att umgås över lite schack är bara kul.

söndag 2 november 2008

Hallstahammar Open, dag 3 (rond 7-8)


Jag ämnar börja det här blogginlägget med ett litet bildkollage på folk jag känner.
På första bilden till höger sitter två klubbkompisar, nämligen WIM Eva Jiretorn (2223) och, redo att hugga med handen (inte olikt en kobra), Mattias Ådahl (2130).

bilden till vänster sitter Lennart Vikström (1432, Riddarhyttans SS) i vit T-shirt intill Göran Bergström (1586, Solna SS).

Här till höger sitter IM Thomas Engqvist (2434, SK Rockaden Sthlm) och maler ner en stackars Anders Eriksson (2370, Västerås SK) på ett av toppborden. Till vänster om Thomas sitter Rauan Sagit (2404, SS Manhem?) och betraktar den positionellt vunna ställningen. På bilden till vänster står Lennart Evertsson (2136, Sthlms SS) och Ingvar Gundersen (1891, Wasa SK).

På den femte bilden i ordningen (alltså till höger) sitter Jörgen Dalmau (2237, Solna SS; svart) och spelar mot Jan Peter Palmblad (2134, Sollentuna SK; blå). Ett möte som det för övrigt går att läsa om på Solna SS hemsida i ett referat av Thomas Johansson (2140, Solna SS). I den sista bilden i kollaget finner vi Lennart Evertsson tillsammans med självaste Schack-trulpen. Inte illa.

Så till schacket och dagens två ronder. När jag på kvällen hade tittat på lottningen för nästa rond, så fick jag reda på att jag skulle möta Susanna Berg (1994) som också spelar i samma klubb som jag (Kristallens SK). Susanne är en vän till Thomas och hade också hälsat på mig när vi kom till turneringen. Susanna hade sagt att hen tyckte att min blogg var bra, och det måste ju praktiskt taget göra också mig till en vän. Därför kändes det, förutom de tidigare förlusterna och det att betrakta ett ratingskillnad på ungefär 400 poäng, faktiskt inte så roligt att just vi fick mötas. Susanna hade, vad jag förstod, varit väldigt schackligt aktiv, men tagit ett sex år långt uppehåll från schacket. På bilden till höger står sålunda schackvännerna Ulf Wallgren (2065, Solna SS) och Susanna.

Susanna och jag hade lika många (okej då; få) poäng, så det hade inte gått särskilt bra för någon av oss. Den som förlorade i rond 7 skulle säkert känna sig ännu mer knäckt, men inför partiet var det bara att intala sig att spela mot brädet och inte personen. I skymningszonen mellan öppning och mittspel, så gjorde Susanna en positionell blunder och jag kunde vinna kvalitet och initiativ. Efter det hade jag att gneta med att försöka konsolidera fördelen. Det var inte helt lätt, men till slut så hade jag fått en full poäng på protokollet.

I slutronden så mötte jag Magdalena Bator (1745, SK Rockaden Sthlm). Ingen av oss spelade perfekt i öppningen, och det mynnade ut i förhållandevis lika spel där Magdalena hade viss press på mig. Det var emellertid först när jag befann mig i tidsnöd som jag gjorde en bortställning och hamnade i förlustställning. Då hade vi olikfärgade löpare, damer och ett gäng bönder kvar på brädet. När tiden höll på att rinna ut för mig, så uppkom en situation där min kung blev jagad med schackar av motståndarens dam. Min kung var helt klart utsatt, men det var också den andra kungen. Jag insåg att Magdalena var tvungen att ge mig ett tempo för att antingen ta min lätta pjäs eller försöka få till ett mattnät. Med det tempot så tyckte jag att jag skulle ha evig schack på motståndarens kung.

Jag kastade mig således efter ett halmstrå, stannade klockan och tillkallade domaren i ett försök att kräva remi med 10-15 sekunder kvar på klockan. Domaren ville se oss spela på de idéer vi hade. Vi fortsatte därför partiet i blixttempo. Jag förlorade tvunget min lätta pjäs och någonstans där gick också min tid gick ut. Magdalena påpekade det, men domaren ansåg tydligen att vi skulle fortsätta att spela. I det läget så borde motståndaren offrat tillbaka pjäsen genom att flytta kungen för ett vunnet damslutspel, men valde att istället säkra pjäsen. Därmed hade jag mina eviga schackar från åttonde raden! I blixttempot och nerverna så gick först Magdalena fel igen genom att gå upp med kungen, och jag gjorde ett ännu grövre fel med att enbart schacka istället för att sätta matt. Vi hade båda missat endragsmatten! Därmed var partiet förlorat för min del och domaren avslutade det.

Snöpligt och pinsamt
(att jag missade matten). Synd att jag inte kunde vara lite cool och också inse varför det var tvunget för motståndaren att nöja sig med eviga schackar. Å andra sidan så borde jag faktiskt ha dömts till att förlora partiet när min tid gick ut under domarens observation (något jag fått veta i efterhand), vilket alltså inte skedde. Det var heller inte remiställning i det läge då jag krävde remi, fast det var sanningen att säga inte helt lätt att se. Allt jag kunde se var det där tempot och de eviga schackarna på åttonde raden. Jag skäms dock inte för att jag krävde remi. Det var min sista utpost för att försöka hålla mig kvar i partiet. Det visar också att jag ändå hade lärt mig något från sviterna av mitt femte parti under SM 2007, och det är ju bra.

Glädjande nog så vann Susanna sitt sista parti, vilket gjorde 3 poäng liksom för undertecknad. Jag tror inte att Susanna är nöjd med sitt slutliga resultat. När det gäller mitt resultat, så vet jag att jag inte är det. Men, men, bättre jaktlycka nästa gång. Schack; en av de få jaktformer som jag etiskt kan förlika mig med.