Nu i dagarna deltar jag i en lettisk kvalifikationsturnering för klass 1 till mästarkandidat. Turneringen pågår från 23 till 26 juli. Skådeplatsen är i Vec-Riga, som är Rigas motsvarighet till Gamla stan i Stockholm. I lite högre upplösning befinner vi oss på femte våningen vid gatan ”Audēju iela” i en schackskola. Det går att läsa mer på www.latchess.lv. Fast den hemsidan är förstås på lettiska, så den kanske vid närmare eftertanke är mindre behjälplig. Hellre förtanke än eftertanke, förresten.
Schackskolan/-klubben har fin utrustning. Digitala klockor och tjugo gedigna bräden och pjäser i trä. Spelen är sköna att spela på. En annan sak som imponerar är logistiken av protokollen. De sätts efter varje rond prydligt och ordningssamt in i en pärm för allmän beskådan. En riktig guldgruva som hjälpt mig att förbereda mig inför alla partier utom de två första. Tack för det.
I turneringen deltar cirka tjugo spelare, med ratingintervallet 1850-1950. Jag som saknar lettisk rating blev satt till 1950 i samband med registreringen till turneringen. Lottningen sker enligt schweizer-system. Vi kommer att spela två partier per dag och således totalt åtta partier. Det kostar 2 Lat (ca 30 kr) att delta för utomstående och 1 Lat för medlemmar i klubben.
Tidskontrollen är 50 minuter med 5 sekunders tillägg per drag. Med andra ord tidsnöd redan i första draget! Åtminstone för en segkork som jag...
I det första partiet spelade jag mot Aleksis Zālitis (1880) och lyckades få upp en skön ställning som svart. Jag hade, föga förvånande, svårt med tiden och gjorde en tabbe in mot slutspelet. I drag 9 hade jag 30 minuter kvar på klockan och min motståndare 48. I drag 17 var det något utjämnat med 17 minuter mot 24.
Jag tillät ett offer som jag förmodligen borde ha antagit, men jag backade istället med kungen och då var smöret sålt. Kanske var ställningen förlorad ändå. Aleksis skulle rensa upp lite bönder och hade sedan en fin bondevåg på gång.
Jag tycker dock att jag spelade bra schack fram till blundern. Givetvis fanns det profylaktisk medicin,
men jag tänkte käckt ”nä, nu måste jag ta och inkassera". Se, det blev till att stå för hela notan själv. Jag har vanan inne, så jag försöker ta katastroferna med jämnmod.
Bilden till höger visar två av mina motståndare under turneringen, Peteris Omuls t.v. och Aleksis Zālitis t.h.
Det andra partiet gestaltade sig annorledes. Som den goda vegan jag är slaktade jag lammet utan nåd. De facto körde jag som vit över Olegs Pronins (1850) i en intressant öppning.. som jag inte avslöjar här. Sorry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar