Fortsättning följer

Det känns bättre idag. Jag är lite gladare. Lite mer positiv. Ser en aning mer ljus i tillvaron. Ett historiens dunkla skimmer har så sakteliga börjat lägga sig över de tidigare dagarnas upprivande erfarenheter. Fast det är fortfarande inte lätt för egot att vara schackblind.

Idag ska jag spela mot Sonja Tiger. Ett häftigt namn. Jag har för kanske två år sedan läst "Bli oslagbar i schack - en tiger vid brädet", så jag känner mig väl förberedd inför dagens batalj. Tänker också ha på mig mitt barns solhatt. Den är orange och det står "En busig tiger" på den. Det är inte menat som något elakt tilltag, utan som lite skön humor för att förhoppningsvis släppa eventuella spänningar i luften (och inte luft i spänningen). I måndags lovade jag dessutom Sonja en överraskning till vårt parti, vilket gjorde henom synnerligen nervös. Jag är ju en snäll prick och tillstod att det inte var något farligt och heller inte nödvändigtvis något schackligt.

Jag har förresten ytterligare ett skäl att bära en orange hatt som är för liten. Känner mig lite som en joker. Kungens narr.

Så, mina vänner, en dag som denna lär det bli en än lättare sak att hitta den goda trulpen bland myriaderna av schackisar. Håll utkik efter en orange solhatt. Som är för liten.