Historia

Innan jag går in på mer samtida skeenden, så kanske det är på sin plats att redogöra lite för min schackliga historia. I korta drag (!) och tidsangivelser på ett hum.

En av mina föräldrar lärde mig spela schack när jag var ungefär fem år gammal. Därefter spelade jag hängivet på sin höjd tre partier per år fram till det att jag var tjugoett år fyllda. Då hittade jag salighet på internet. Tillvaron fylldes av blixt och empirisk utveckling, fast särskilt mycket utveckling var det nog egentligen inte fråga om. Spelandet böljade då lite fram och tillbaka som en sjösjuk fiskmås. Mycket spel ett halvår, inget spel det andra halvåret.

Var efter tjugo väldigt politiskt aktiv under sju, åtta år. I nådens år anno 2002 så var jag tjugofem år och deltog i min första schacktävling, nämligen Tusenmanna i Blåhallen i Stadshuset i Stockholm. Jag minns att jag ställde bort damen efter fem till åtta drag i ett av partierna. Schackklocka var något helt nytt och ovant. Som att börja cykla. Det gick inte särskilt bra, men det var roligt och det var ju det viktiga.

Nästa schacktävling kom 2004 då jag på något vis gled med i Rockaden Open ute i Hägerstensåsen. Det gick rätt så bra, men sedan missade jag att vinna ett enkelt slutspel med bonde och springare mot löpare genom att göra ett gnäggdrag istället för ett ännu söligare kungsdrag. Ja, jag visste ju knappt att det fanns något sådant som slutspelsteori. Ett annat kärt minne är mitt parti mot Peter Liljegren där jag spelade vit. Jag drabbades i andra draget av någon slags demonisk lust att spela en gambit som jag inte visste någonting om. Jag stod handfallen när Peter efter lite tanke antog offret. Jag gjorde något sugigt drag och sedan var det i stort sett kört med kungen valsandes runt som ett annat halvtokigt snöre. Det var pinsamt, men samtidigt lärorikt. Peter och jag blev också vänner under tävlingen.

Peter och jag kom under tävlingen överens om att försöka studera lite schack tillsammans. Under våren och hösten träffades vi emellanåt och gick igenom Nimzowitsch "Mitt system". Det var mycket lärorikt och roligt. Nu hade jag således sålt min själ till Caïssa för att bli en trogen lärjunge, om inte överstepräst. Gick omkring och mässade "fält", "blockad" och "centrumstruktur".

Det tog ett litet tag, men tack vare Peter så gick jag med i Rockaden SK i Stockholm. Tror det var hösten 2004. Fast det gick inte något vidare. Dels tränade jag karate på samma dagar som KM spelades (fredagar) och dels så hade jag tre mil att cykla ifrån Nacka, och sedan tre mil tillbaka. Det sket sig med besked. I mitt parti mot Joakim Isheden (en lovande junior) så somnade jag. Förutom tuppluren så gick partiet alltså ganska fort. Förlorade också några partier på WO, men lyckades ändå vinna ett och annat hängparti. Kanske var det bara ett, men strunt samma. Fråga Jonas Sandbom om du är intresserad.

Inspirerad av schacket så tog jag initiativ till att ordna en kurs i schack inom organisationen Fältbiologerna. Den blev mycket välbesökt med en deltagare, en lärare med två barn (som är duktiga på schack) samt jag som kursordnare. Vi hade dock två roliga och givande dagar, så jag var nöjd. Köpte mig också en schackklocka i samma veva. Läraren var Jeanette Lindbergh och jag har henom mycket att tacka för att schackkursen blev en lyckad tillställning. Återigen lärde jag mig en hel del. Fick bland annat upp ögonen för viss öppningsteori och lyckades slå Jeanette (som är en duktig schackspelare) i ett parti (med antingen en halv eller en hel timmes betänketid per person) vid Glasbrukssjön. Jeanette driver bland annat Älta Schackskola och är en mycket trevlig och fin person.

Vi närmar oss nutid. Jag såg inte att jag hade möjlighet att fortsätta i Rockaden, så jag gav upp mitt medlemskap där. Det tog ett och ett halvt år innan jag till slut insåg att "det här går ju inte". Började efter ett tips av min vän Kenneth Wrede att spela korrespondensshack på www.schackonline.com vid årsskiftet 2005/2006. En mycket bra sida! Rekommenderas varmt. Det blev också en nytändning, varmed jag tog nya tag och tog kontakt med olika klubbar i Stockholmsområdet som befann sig lite närmare där jag också vanligtvis befann mig. De två klubbarna Kristallen SK och Solna SS verkade mest intressanta. Jag fick trevliga svar från båda hållen av Björn Gambäck respektive Peter Bjarnehag och bestämde mig för att pröva båda.

Valde först Kristallen som jag bevistade i slutet av vårsäsongen 2006. Där lärde jag känna och spelade lite med bland andra Jacob Henriksson, Torbjörn Engström, Anton Furustig och Jesper Celander. En fin överraskning var att min vän Barbara Lublinn spelade i Kristallen (och fortfarande gör det). Ett annat positivt inslag var att jag från Jacob och Torbjörn fick några förslag på bra schackböcker som jag tacksamt noterade.

Första gången jag var på en klubbkväll i Kristallen så testade Jacob min spelstyrka. Hen berättade att när hen frågade mig om vi skulle spela 5-minuters, och jag var tveksam och hellre ville ha 10 minuters betänketid så tänkte Jacob "den här kan inte spela schack". Det visade sig emellertid att Jacob stod på förlust (efter att därför ha spelat slarvigt), men vann på tid. I vårt andra parti förlorade jag emellertid utan diskussion. Faktum är att jag även hade klart vinnande ställning med torn mot springare i ett annat prövoparti på 10-minutersblixt med Jesper samma kväll, där hen dock lyckades trolla med springaren. Jag var ju fortfarande väldigt tunn i teorikunskaperna, för annars (visade de efteråt) kunde jag enkelt ha hämmat all form av motspel genom att aktivera tornet. Till Jespers försvar får nog sägas att hen satt ledigt tillbakalutad under partiet och samtalade med några som stod vid bordet. Samtalet verkade mer aktivt än schacket, så hen var inte helt fokuserad med andra ord. Jag fick dock det uppmuntrande utlåtandet "om du klarade av att parera mitt anfall så måste du ju vara bra!".

Under våren deltog jag också i Compo Cup och Juniturneringen. I den förra spelade jag med bland andra Johan Auby, Christian Candia, Alexis Duenas, Börje Persson, Chris Rundberg, Hans Rånby och någon till (turneringen var på 7 ronder) som jag inte längre minns namnet på. En fjäder var vinsten mot Börje (1902) där jag spelade som svart. Mot Johan (1930) borde jag nog vunnit, med klar fördel i mittspelet av löparparet och öppen ställning, också som svart, men jag spelade bort mig i en rutten taktisk (och onödig) komplikation. Likaså hade jag dam över och klar vinst mot Hans, men förlorade på orutin och tid då det var ett snabbschacksparti med endast 30 minuters betänketid.

I Juniturneringen spelade jag och stiftade bekantskap med bland andra Cajsa Elfverson, Erik Geijer och Robert Spångberg. Fick några tips av Chris och Robert på god schacklitteratur, bland annat Silman och Dvoretsky. Cajsa tog chansen och berättade om hur Solna SS fungerade, och det lät lockande. Jag var förkyld under hela turneringen och tog bara 1,5 poäng (av 5 möjliga). Hade vinnande ställningar lite här och var (och förlorande, men räddningsbara), men saknade energi och koncentration. Det är ju också en erfarenhet att bära med sig. Jag vann dock det första partiet mot den som var högst rankad i gruppen, en junior från Rockaden (och de brukar ju vara spelstarka och underrankade så det förslår). Robert Spångberg spelade starkt och vann med tydlig emfas gruppen.

Nästa säsong, 06/07, så bytte jag klubb för att nu pröva Solna SS. Det blev ingen orättvis fördelning av tid, som det kan tyckas med en månad mot ett år, eftersom jag var borta i stort sett hela vintern och ändå missade det mesta av både höst- och vårsäsong. På hösten hann jag med att spela tre partier i Lag-DM mot klart högre rankade motståndare, med resultatet två vinster och en remi, samt fyra partier i Solnas KM på 7 ronder, där jag lyckades ordna två vinster mot Jimmie Ericsson och Jonas Sandberg samt två förluster mot Ulf Wallgren (2001) och Borislava Borisova (1902). Mot Ulf var jag chanslös, men Borislava kunde jag mycket väl ha slagit om jag bara dragit h5 mot h4. Det var ju också enkelt att se, så det är förstås pinsamt. Men som ni märker håller jag hårt på sanningen här, så ingen mening att försöka dölja fadäser och egengrävda fallgropar.

I november bar det av för 4,5 månaders vistelse i Sydamerika, närmare bestämt Fray Bentos i Uruguay. Rent schackligt så blev det en hel del spel och vänskap i den lokala klubben, men jag deltog också i två stora turneringar. Den ena spelades i huvudstaden Montevideo och var en turnering för att få chans att erhålla internationell ELO. Den andra spelades i Paysandú och var en nationell kvalificeringsturnering för något slags större mästerskap. Båda turneringarna var således knökfulla med starka spelare. Jag lyckades ta 3 poäng i vardera turnering. Det var spännande, så mer om det i ett senare inlägg. Under bortavaron, fri från det mesta av beting och plikter, tog jag tillfället i akt att studera böckerna "Träna schack med Jesper Hall", "Pawn Power in Chess" av Hans Kmoch och Bent Larsens "Du kan kombinera!". Det kändes utvecklande.

När jag kom tillbaka på våren till Stockholm så fanns det endast möjlighet att i klubben spela ett parti i Allsvenskan, som jag vann mot Anders Paulsson (1612), samt att jag lyckades nästla mig in i de tre kvarvarande ronderna i Vårturneringen, på tävlingsledaren Gunnar Johanssons nåd. Tyvärr blev det dock två vinster på WO samt en förlust mot min nemesis Cajsa Elfverson. Jag har förlorat samtliga partier (3 stycken, varav ett snabbschack på 20 minuter per person) mot Cajsa. Min ratingutveckling landade alltså på beskedliga +5 för våren. Jag har dock odlat vänskapen med Jonas Sandberg och vi har tränat en del schack ihop under våren. Det bådar gott för framtiden.

Jag deltog dock också i Juniturneringen, som ju är en liten träningsturnering inför SM. Där delade jag förstaplatsen med Lars Högselius, som dock hade förtjänst av att vinna ett parti på WO. Tycker nog att en kan säga att jag därmed hade bättre kvalitetspoäng än Lars, men det räknades visst inte. Efter sagda turnering tror jag att min flytande LASK låg på ca 1570.

Och nu spelar jag i klass 3 i Schack-SM. Om det må jag berätta senare. Nu ska jag ta en liten livsbejakande power-nap inför rond 5.