Bildexperiment utan djurförsök

Nu tänkte jag såhär. Kan det inte vara roligt för någon som inte känner mig, men som tycker om att läsa här (finns du?!), att se hur jag ser ut? Självklart är det roligt att se hur jag ser ut.

Därför ämnar jag blåsa i trumpeterna och meddela om en premiär. Fanfarerna ljuder över nejden. Sedan var det det här med ljud på internet. Men skit i ljudet. Jag tänker för första gången lägga upp ett foto här. Värt är att experimentera. Det blir säkert ett skönare läsrum med lite bilder som utfyllnadsmaterial.

Faller experimentet ut väl så lär det dyka upp bilder lite här och var, även i de äldre inläggen (förutom det om schackinkontinens).

Här till höger ser du hur jag ser ut när jag är snygg. Fotografi av John Green, 2005.

Det var någon som skrev på schackOnline att hen hade tittat på ett av mina partier på SM. Faktum är att densamme lade upp en diger lista på spelare som var intressanta att följa under SM. När jag i skämtsam anda påpekade att jag inte fanns med där, så menade hen krasst att jag inte var intressant. Det tyckte jag var roligt. Och det stämmer väl, antar jag och mitt ego.

I vilket fall så blev jag beskriven såsom att jag hade gul plast i öronen och inte hade mycket hår och såg ut att vara i trettioårsåldern. Folk brukar annars säga att jag ser ut som tjugo. Frågan är om det är en komplimang. Nästa fråga är vilket av dem som är en komplimang.

Jag ställer höga krav på mina läsare. Den här bloggen har haft hela 42 läsningar, varav jag med stor säkerhet stått för merparten. 42 är ju annars ett magiskt tal. Åtminstone för oss som läst "Liftarens guide till galaxen" en eller flera gånger. En underbar trilogi på fem böcker skrivna av Douglas Adams. Bara en så'n sak.

För att runda av så tänker jag mig en till porträttbild.


Så här ser jag ut när jag är Djävulstomten. Det är faktiskt sant.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8626463.asp

Foto: Björn Larsson Ask