Svag inledning på vårsäsongen

Efter ett halvdussin lagmatcher och ett och annat enskilt parti, så kan jag konstatera att jag förlorat det mesta. I flera partier har jag haft goda möjligheter, och ibland rentav klart vinnande ställning, men har på något vis lyckats förlora ändå. Det kommer och går, förmodar jag.

Här följer således en kort sammanfattning över det hittills inte alltför glada resultatet (gissningsvis ett skäl till att det är såväl en sammanfattning som kort). Bilderna är från mötet i Östersund.

Efter fadäsen mot Burgsvik 2, så upprepade jag med en till förlust mot Mathias Eklund (1961) i en DM-lagmatch mellan Kristallen 2 och min gamla klubb Solna SS förstalag. Jag gjorde en positionell blunder i anslutning till öppningsfasen i en lovande ställning och förlorade sedermera partiet efter vilda komplikationer.

Nästa parti var en lagmatch i Allsvenskan, div. 3, mellan Kristallen 4 och Solna 2. Jag satt på förstabordet mot Mats Ekqvist (1762) och fick en generös remi efter att ha gjort bort mig ordentligt i mittspelet. Det är visserligen inte omöjligt att ett vidare spel ändå hade gett en stabil remiställning. Natten hade dock endast bjudit på 1,5 timmes sömn och 8,5 timmars tvångsmässigt vakande, så någon god form var jag långt ifrån. Förmodligen hade jag gjort bort mig fler gånger på vägen om mitt remierbjudande hade avböjts. Min motståndare kände sig emellertid inte heller i särskilt bra form, så vi var båda nöjda med remi.

Det följande partiet var ånyo en lagmatch i Lag-DM. Kristallen 3 spelade mot SK Pjäsen och jag satt på förstabordet mot Rikard Rubinstein (2003). Efter en vacker kombination i mittspelet så stod jag på klar vinst med en förbunden fribonde, som var en merbonde, på femte raden. Jag hade valt att byta av damerna och sedan följde tornen, så vardera sida hade löparparet och en springare kvar. Det skedde en del positionellt manövrerande och så, vips!, släppte jag hästen gratis och förlorade partiet. Min motståndare sade att jag spelade starkt och höll på att köra över henom, och för mig sved den här förlusten långt värre än de tidigare under våren.

Det femte partiet under vårsäsongen var en till lagmatch. Den här gången fick jag chansen att spela med Kristallens förstalag på bortaplan mot Östersund SS i div. 1 norra. Jag spelade på sistabordet mot Max Andreasson (1422) och vann i ett parti där jag tillät min motståndare onödigt mycket motspel. Det var ingen självklar vinst, och jag gissar att min motståndare var en ordentligt underrankad junior med en spelstyrka på kanske 1700 (+/- 200).

Bilderna visar här först en liten samling kring laguppställningarna inför matchen. Björn Gambäck står med röd tröja i relief mot vita tavlan. På nästa bild poserar Magnus Thurn och Dag Bjerke. De två följande fotografierna är tagna under resan ner, där Fredrik Lindh och Mikael Näslund sitter och analyserar på mitt bräde (som saknar en svart bonde sedan Sundsvall) samt Mikael Arovén och Christian Candia som sitter och myser i sätet bakom oss. Emilia Horn satt förstås också med i bilen, men tyvärr var den vinkeln till och med ännu sämre än för de andra fotooffren eftersom hen satt i framsätet bredvid Dag som höll i ratten.


Första individuella prestationen för våren slutade illa. Jag spelade mot Per-Åke Ek (1722) i rond 2 i Kristallens Vårturnering, klass II. Jag gjorde ett och annat positionellt misstag och hamnade rätt dåligt och trångt. I slutkomplikationerna befann jag mig i tidsnöd och hade att välja mellan två drag. När jag tittade på klockan och såg att jag hade ca 30 s kvar för 5 drag så slängde jag hastigt iväg det förlorande draget. Det alternativa kandidatdraget hade gett avbyten och minst remi. En sur och onödig förlust med andra ord, vilket också visar på vikten av god tidshantering.

En till lagmatch spelades i Lag-DM, div. 1, med Kristallen 2 mot Stockholms SS 2. Jag satt långt ner på elfte bord och spelade mot Johan Jeverud (1792). Varken jag eller Johan tog några vidare risker och kom efter 29 drag överens om remi. Jag kände att jag inte riktigt skulle klara av en till förlust, så den säkra remin kändes faktiskt riktigt bra.

I första ronden i Stockholmsmästerskapet så vann jag mot Salim Golkhar (1490) i ett parti med potential till många vilda komplikationer. Jag lyckades vinna en kvalité för bonde i mittspelet, men bytte inte av damerna direkt när jag hade chansen och fick således en grymt stark häst i baken. Det var långt ifrån någon självklar vinst och jag hade tur att jag lyckades klara mig ifrån någon tvingande matt och att det dessutom fanns ett upparbetat mattnät för mig att tillgå mot slutet.