Rilton - andra dagen

Det här blogginlägget får inledas med ett foto på självaste jag själv. Det är några minuter innan ronden ska starta och jag har satt på mig den famösa schacktröjan tillfället till ära. Jag vet inte om det syns (klicka på bilden för att få den större), men ringarna under ögonen kommer sig av att inte kunna somna förrän någon gång efter kl 3 på natten bara för att vakna 06.40 utan att kunna somna om. Hade tänkt att gå upp kl 10. Insomnia är att beteckna som internal mental tortyr, men är svårt att göra så mycket åt. Vägrar sömnpiller. Jag gör ändå mitt bästa för att se nöjd och belåten ut. På något vis har just schack ofta en udda inverkan på mig, med högtryck i njurarna och sömnlöshet som resultat.

Den här dagen spelade jag mot Anders Persson (2020, Elo 1903) från SK-ViMo som finns i blickfånget på bilden till vänster. En duktig spelare som inte visade någon som helst pardon över min vilsenhet vid brädet. Jag hade redan tidigare sett till att hamna rätt så dåligt, men när jag rockerade in i köttkvarnen så var det matt inom några drag. Alternativet var att stanna kvar en liten stund till i mitten i en öppen ställning, vilket kändes farligt. Rockaden var emellertid direkt självmord, så alternativet hade helt klart varit att föredra. Rockad är ett riktigt skitdrag ibland. Åtminstone om en inte är riktigt med i matchen. Uppenbarligen spelade jag inte schack den här dagen. Synd, men bara att fördra.