Rilton Elo, dag 1 & 2

Nu har Riltonturneringen äntligen kommit igång. Det är en av Sveriges största turneringar och en höjdpunkt för många. Mina förväntningar är relativt höga och jag hoppas förstås att de infrias. Resultatmässigt så har jag satt tre målnivåer i Jesper Halls anda; drömmålet är 6 poäng, nöjdmålet är 4,5 poäng (50 %) och gränsen för det anständiga är 3 poäng. På bilden till vänster är det Sven-Gunnar Samuelsson, ordförande för Stockholms Schackförbund, som håller i mikrofonen. Till höger om henom står Jonas Sandbom, huvuddomare för turneringen, och längst till vänster står Tony Hanoman som också arbetar med turneringen.

Jag är ibland alltför inne i schacket för att komma ihåg att ta fotografier. Jag hoppas att du som läsare har överseende med det. Har du inte det, så gör det i och för sig ingen skillnad (sorry!) eftersom jag inte säljer någonting här.

Då jag anger mina motståndares ratingtal, så kan det ju vara påpassligt att göra det också för egen del. Schack-trulpen: LASK 1634, Elo 1928. Här till höger står jag tillsammans med en sittande Joakim Andersson som arbetar med turneringen. Hen har gett mig beröm för bloggen. Sådant värmer, så det vill jag tacka för.

Den första dagen spelade jag mot min klubbkamrat och schackvän Rune Evertsson (LASK 1937, Elo 2025). Jag visste ju inte att vi skulle spela, men jag drog till med en hempreparation jag hade sedan tidigare. Tyvärr gick Rune bara delvis in i den, men jag hade nog utjämnad ställning från öppningen. Jag spelade relativt bra fram långt in i mittspelet, då jag spelade bort partiet med en dålig plan. Rune är en duktig schackspelare, så jag ska väl inte skämmas alltför mycket.


Den andra dagen så svängde det ordentligt på det schackliga dansgolvet. Jag steppade med Sigge Reichard (SK Rockaden Sthlm, LASK 1841, Elo 1897) och fick först upp en ställning med merbonde och klar fördel, som jag kastade bort i mittspelet och då hamnade på klar förlust med bonde under. Vi båda kom emellertid i tidsnöd, och där hade jag stor tur med att lyckas vinna tillbaka två bönder och återigen stå bättre. Kanske fanns fortfarande remichanser, men jag fick möjlighet att efterhand avgöra partiet till min fördel. Det var överlag ett spännande parti, även om vi nog båda hade mycket att vara missnöjda om när det gällde den spelmässiga kvaliteten.

Kristallens KM, rond 4-9

KM gick på det hela taget väldigt bra för min del. Jag tog 5,5 poäng av 9 och därmed 61 % och vann min grupp (C) på poäng och knock-out. Det får ju ses som exceptionellt med tanke på att jag var bland dem med lägst rating i C-gruppen. Jag slog tre B-spelare och kunde mycket väl ha vunnit i rond 1 mot en A-spelare.

Jag har redan skrivit om rond 1-3, och fortsätter härmed med en kort resumé över resterande partier.

Rond 4: Var pressad igenom i stort sett hela partiet, från öppning till slutspel, och jag är rätt säker på att David Larsson (1897) missade åtminstone en vinstfortsättning. Nå, jag kämpade tappert och lyckades rädda remi med nöd och näppe.

Rond 5: Mot Mattias Ådahl (2130) hade jag inte mycket chans, utan blev nermald och taktiskt utmanövrerad.

Rond 6: Också i det här partiet kände jag mig ordentligt pressad redan tidigt efter en inexakthet i öppningen från min sida. Jag lyckades försvara mig, överleva och hålla Bo E. Eriksson (1970) stången genom hela mittspelet. På något vis så hamnade jag bonde över i reduceringen till slutspel, och med mycken möda och manövrerande så lyckades jag ro hem hela poängen.

Rond 7: Det här var nog min höjdpunkt under KM. Jag hade spelat mot Stefan Bodin (1880) ett år tidigare, och då hade jag förlorat. Nu hade jag möjlighet att förbereda mig lite bättre, vilket jag också gjorde. Samma öppning som i fjol spelades, men nu med viss tidig förbättring från min sida. Jag spelade överlag bra, förutom att jag ryckte in ett förlorande drag i mittspelet. Känner igen det på något vis. Vinsten var dock komplicerad och ingrep ett pjäsoffer, vilket Stefan inte hittade. Tur för mig, och efter att min kung kommit i säkerhet så hade jag en positionellt synnerligen bekväm ställning, trots bonde under.

Också det här partiet gick till avbrott. Här till höger förevisas avbrottsställningen. Kanske har svart möjlighet till remi, men jag lyckades hur som helst vinna genom att först byta vitfältarna mot varandra och sedan offra en häst på d6 och trycka igenom två ruskigt starka fribönder som svart var tvungen att offra vardera lätt pjäs på.

Rond 8: Dagen innan ronden så hade jag och sambon brutit vårt förhållande, och jag var minst sagt disträ. Det spelade förmodligen inte så stor roll, eftersom jag mötte turneringens högst rankade spelare med Göran Andersson (2306). Jag bjöd dock synnerligen undermåligt motstånd.

Rond 9: Tyvärr fick Michael Mattsson (2053) förhinder först för ordinarie rond och sedan för vår alternativa speltid. Jag blev alltså bjuden på en w.o. Det säkrade min vinst av gruppen, men jag hade hellre spelat. Hoppas på att få möta Michael vid något annat tillfälle.

Täby KM

Efter mitt tre månader långa schackcelibat under sommaren, så blev jag helt klart sugen på att spela schack. Jag valde därför att, utöver Kristallens KM, också delta i Täby SK:s öppna KM. Det var 7 ronder Mondrad och relativt kort betänketid med 90 minuter för 30 drag och 30 minuters tillägg för resten av partiet.

I första ronden så fick jag en oförtjänt vinst mot Göthe Flodin (1657). Jag spelade in mig i en förlustställning redan tidigt i öppningen, och kämpade mig sedan tillbaka till klar fördel, som jag sedan kastade bort igen och stod på klar förlust. I min tidsnöd inför giljotinen så tillät dock Göthe en springargaffel där jag vann ett helt torn och därefter så blixtrade jag hem den hela poängen. På bilden till höger står Göthe Flodin, Stefan Zenker, Andreas Östlin och Jan Malmgren.

Partiet med Andreas Östlin (1517) i rond 2 blev stabilare, men också där så kastade jag bort en klar öppningsfördel och fick kämpa hårt för remin. Tycker att jag nog borde förlorat partiet.

Rond 3. Jonathan Westerberg (2149) spelade snabbt, och trots klar fördel från öppningen så ställde jag bort mig positionellt i tidsnöden inför tidskontrollen. En stark spelare (högst rankad i turneringen), så jag behöver inte vara alltför missnöjd. Tycker att jag spelade rätt bra ändå.

Jag fick möta en till stark spelare, Olle Ålgars (2008), i rond 4. Jag pressade henom i öppningen och mittspelet, där jag hade en komplicerad vinst för handen. Jag följde dock inte upp med den bästa fortsättningen och förlorade partiet.

Det värsta partiet för min del kom i rond 5 mot Lars Hörling (1805). Jag hade tokvinst, men underskattade en torninfiltration och förlorade i sviterna av en förkrossande attack. Det var en sådan ställning där jag hade kunnat offra tillbaka två lätta pjäser och ändå vunnit på mina tre fribönder. En besk förlust, där jag själv var min största fiende.

Det blev ett intressant parti mot Stefan Zenker (1750) i rond 6. Jag fick chans till att skapa en bättre lätt pjäs samt tryck mot en isolani i en relativt sluten ställning. Efter ett långt parti så kunde jag skörda frukterna av det idoga arbetet mot min motståndares svagheter.

I den sista ronden så spelade Niklas Kromnow (1191) fel i öppningen och jag kunde spela hem en poäng med skön aktivitet och efterhand materialvinster och matthot.

Slutresultatet blev alltså 50 % med 3,5 poäng. Jag kunde förstås tagit såväl färre som fler poäng, men naturligtvis så tycker jag själv att jag nog borde tagit en eller två poäng till. Som jag sagt förut; det får bli nästa gång.

Det var en trevlig turnering att ta del i, med fina lokaler och hjälpsam turneringsledning (på bilden till vänster sitter den ena halvan med Roald Berthelsen, och Jan Engfeldt, längst till vänster på den högra bilden, var den andra; de andra personerna på bilden är Michael Creutz och Peter Hlawatsch, föreningens protegé, från vänster till höger). Synd för Täby SK att de är tvungna att byta lokaler. Förhoppningsvis har jag möjlighet att syna de nya lokalerna vid nästa års KM.

Upplands öppna DM (dag 2, rond 6-7)

Med tanke på den försumbara sömnen under lördagsnatten, så bjöd den andra dagen mycket riktigt på uselt schack från min sida. Jag hade helt enkelt väldigt svårt med kampen mellan att fokusera på brädet och att undvika att somna vid brädet.

I rond 6 mötte jag Björn Lundberg (1773, Borlänge SK). Jag spelade en slags teoretisk nyhet i sjätte draget, och därefter tänkte min motståndare i 33 minuter (!) på sitt drag. Med tanke på att det totalt endast var 2 timmars betänketid per person (1 timme på 20 drag till tidskontrollen), så var det minst sagt intressant. Nå, objektivt sett var inte mitt drag särskilt lysande, men det satte åtminstone myror i huvudet på motståndaren, vilket ju faktiskt var min främsta aspiration med draget. Det blev ett förhållandevis intressant parti. Jag påbörjade en attack som ebbade ut med bondeförlust och sämre ställning som följd. Sedan hade jag flera tillfällen att komma tillbaka in i partiet, men jag spelade i stort sett bort mig och förlorade. Möjligen fanns det evig schack i damslutspelet i tidsnöden, men jag spelade i vilket fall fel och förlorade partiet på tid, men även ställning. Inget att hurra för direkt, tycker jag, varken för mig eller min motståndare.

I det andra partiet för dagen och sista partiet för turneringen, så hade jag stark press mot Stefan Hildingstam (1764, Västerås SK) i stort sett hela partiet igenom. Jag missade dock vid reduceringen till slutspelet, där jag hade klar vinst, och fick istället vara nöjd med remi. Stefan verkade inte heller vara på topp, och spenderade för övrigt oförsvarligt många av sina betänketidsminuter med att fotografera eller tala med vänner. Nå, det gjorde ju inte så mycket med tanke på vem hens motståndare var...

Upplands öppna DM (dag 1, rond 1-5)

Min schackvän Thomas Engqvist tipsade i något läge om Upplands öppna DM. Jag velade som vanligt en smula, och valde till slut att delta. Min sambo var inte helt nöjd, men accepterade mer eller mindre beslutet.

Hur det skulle se ut med resa och logi den här gången var jag inte klar över förrän i det sista skedet av förberedelserna. Vi verkade inte ha någon som vi kunde samåka med, så det fick bli tåg, vilket förstås fungerar utmärkt. På bilden till höger så kan vi skönja Sture Lindberg till vänster och Eva Jiretorn till höger. Thomas Engqvists skratt skymtar i mitten bakom sätesryggen. Susanna Berg vägrade vara med på bild, vilket ju bara är att respektera.

När det gällde boende, så var saken naturligtvis något mer komplicerad. Jag var förstås sugen (!) på att tälta i vanlig ordning, men mitt förnuft blånekade för en gångs skull. Jag valde istället att åka tillbaka till Stockholm för att sova med familjen hemma. Det blev sambon och barnet glada över, och jag med. En bra lösning! Tyvärr så kunde jag emellertid inte sova mer än en timme på natten, varför jag gör något konstruktivt av situationen och passar på att författa det här inlägget.

Frågan är hur det ska gå med schacket under dag 2. Dag 1 kan sammanfattas som följer:

Rond 1-3 var snabbschack med 15 minuter per spelare och parti. Jag vann mot Linus Eriksson (1862, Bjursås SK, Dalarna) i första ronden, men förlorade i de två följande ronderna. I rond 2 spelade jag mot Simon Rosberg (2334, Linköpings ASS) och tappade ett tornslutspel som vid exakt spel var remi. I rond 3 så hade jag på sikt möjligen bättre ställning mot Per Isaksson (2035, Stockholms SS), men förmodligen var det troligaste utfallet remi.

I och med den fjärde ronden så började schacket. Nämligen långpartierna. I rond 4 så fick jag en revansch mot Rickard Myrberg (1772, Schack-78, Uppsala). Jag hade ju tappat en vinnande ställning mot henom i Norrköpings påskturnering 2008, om ni minns. Nu blev det således en etta i protokollet, vilket förstås kändes skönt. Jag spelade också förhållandevis starkt och offrade kvalitet i slutspelet för att vinna med två förbundna fribönder och springare mot torn. Rätt snyggt, om jag får säga det själv. På bilden ovan kan vi se Rickard i blå jacka samt WIM Eva Jiretorn i djupa tankar till vänster.

I rond 5 så mötte jag än starkare motstånd med David Larsson (2054, Ervalla SS, Örebro). Jag tycker att jag klarade öppningen bra och det blev en relativt sluten ställning med en del laverande. Jag dabbade mig i mittspelet och satte bort partiet genom att flytta tillbaka en löpare, vilket därmed tillät en häst att hoppa in på g5 och attackera min ställning. Förmodligen borde jag inte ens rockerat kort, när jag tänker tillbaka på partiet. Jag hade utrymmesfördel på den upplåsta damflygeln, och kunde säkert kostat på mig en stormästarvandring med kungen till exempelvis a7. Där skulle hen stått tryggt. Nå, nu förlorade jag, och det är väl inte så mycket mer att säga om den saken.

Så ämnar jag avsluta inlägget med en liten bildkavalkad. På bilderna nedan syns bland andra Susanna Berg, IM Thomas Engqvist, Peter Haglund (som också spelar på sO), Stefan Hildingstam, Henrik Lindberg, Sture Lindberg (sO-kändis, som för övrigt snart kommer att börja spela i min klubb, Kristallen), Harald Lögdahl, Michael Mattsson (tillsammans med partner och barn på en av bilderna), Bo Nyberg (turneringsgeneral)... och, inte att förglömma, NN!

Sagan om Schacknördarnas återkomst - IRL!

Spännande nog så hade tre av medlemmarna från SchackOnlineSerielaget Sagan om Schacknördarnas återkomst möjlighet att träffas i verkliga livet. Utanför internät. Hur konstigt det än kan tyckas.

Anledningen var att machucado (Magnus Areskoug; till höger på bilden) gick en kurs i Stockholm under två dagar. Leo_ (Leo Gumpert; till vänster på bilden) hängde gladeligen på min inbjudan. Tyvärr hade två av mina andra vänner förhinder. Det är för övrigt Schack-trulpen som står upp i mitten av bilden, vilket ni framsynta läsare naturligtvis redan gissat er till. Vem publiken i bakgrunden är har jag faktiskt inte en aning om, men det syns ju att hen njuter! Fotografiet där också jag är med togs av Nader, som tydligen går i samma klass som Nicolaj Zadruzny (känd, stark junior som spelar för Rockaden).


Tidpunkten valdes till kvällen tisdagen den 18:e november, och platsen Stadsbiblioteket. Det var en mycket rolig och trevlig sammankomst. Vi hann med att spela en trepartssimultan med 25 minuter per spelare på två av brädena (jag hade endast två schackklockor med mig) samt en mer vanlig simultan där jag spelade mot Leo och Magnus och fick 30 minuter mot deras vardera 20.

Det var överlag intressanta partier, trots den korta betänketiden. Resultaten kan sammanfattas som följer. I trepartsimultanen så vann Leo mot Magnus. Jag vann mot Leo, men förlorade på tid i vinnande ställning mot Magnus. Vi slutförde dock partiet, där jag efterhand satte matt. I den andra simultanen så slutade det med orättvisa 2-0 till Schack-trulpen. I partiet med Leo så fick jag tidigt fördel, men mot Magnus så stod jag på tokförlust efter en fjantig blunder i öppningen. Magnus tillät mig dock att hålla mig kvar i partiet, och sedan missade hen en svag bakre rad och matten var oundviklig.

Vi avslutade kvällen med intressanta samtal över varsin falafeltallrik. Jag hoppas att vi kan träffas igen framöver. Fler är förstås välkomna. Att umgås över lite schack är bara kul.

Hallstahammar Open, dag 3 (rond 7-8)

Jag ämnar börja det här blogginlägget med ett litet bildkollage på folk jag känner. På första bilden till höger sitter två klubbkompisar, nämligen WIM Eva Jiretorn (2223) och, redo att hugga med handen (inte olikt en kobra), Mattias Ådahl (2130).

På bilden till vänster sitter Lennart Vikström (1432, Riddarhyttans SS) i vit T-shirt intill Göran Bergström (1586, Solna SS).

Här till höger sitter IM Thomas Engqvist (2434, SK Rockaden Sthlm) och maler ner en stackars Anders Eriksson (2370, Västerås SK) på ett av toppborden. Till vänster om Thomas sitter Rauan Sagit (2404, SS Manhem?) och betraktar den positionellt vunna ställningen. På bilden till vänster står Lennart Evertsson (2136, Sthlms SS) och Ingvar Gundersen (1891, Wasa SK).

På den femte bilden i ordningen (alltså till höger) sitter Jörgen Dalmau (2237, Solna SS; svart) och spelar mot Jan Peter Palmblad (2134, Sollentuna SK; blå). Ett möte som det för övrigt går att läsa om på Solna SS hemsida i ett referat av Thomas Johansson (2140, Solna SS). I den sista bilden i kollaget finner vi Lennart Evertsson tillsammans med självaste Schack-trulpen. Inte illa.

Så till schacket och dagens två ronder. När jag på kvällen hade tittat på lottningen för nästa rond, så fick jag reda på att jag skulle möta Susanna Berg (1994) som också spelar i samma klubb som jag (Kristallens SK). Susanne är en vän till Thomas och hade också hälsat på mig när vi kom till turneringen. Susanna hade sagt att hen tyckte att min blogg var bra, och det måste ju praktiskt taget göra också mig till en vän. Därför kändes det, förutom de tidigare förlusterna och det att betrakta ett ratingskillnad på ungefär 400 poäng, faktiskt inte så roligt att just vi fick mötas. Susanna hade, vad jag förstod, varit väldigt schackligt aktiv, men tagit ett sex år långt uppehåll från schacket. På bilden till höger står sålunda schackvännerna Ulf Wallgren (2065, Solna SS) och Susanna.

Susanna och jag hade lika många (okej då; få) poäng, så det hade inte gått särskilt bra för någon av oss. Den som förlorade i rond 7 skulle säkert känna sig ännu mer knäckt, men inför partiet var det bara att intala sig att spela mot brädet och inte personen. I skymningszonen mellan öppning och mittspel, så gjorde Susanna en positionell blunder och jag kunde vinna kvalitet och initiativ. Efter det hade jag att gneta med att försöka konsolidera fördelen. Det var inte helt lätt, men till slut så hade jag fått en full poäng på protokollet.

I slutronden så mötte jag Magdalena Bator (1745, SK Rockaden Sthlm). Ingen av oss spelade perfekt i öppningen, och det mynnade ut i förhållandevis lika spel där Magdalena hade viss press på mig. Det var emellertid först när jag befann mig i tidsnöd som jag gjorde en bortställning och hamnade i förlustställning. Då hade vi olikfärgade löpare, damer och ett gäng bönder kvar på brädet. När tiden höll på att rinna ut för mig, så uppkom en situation där min kung blev jagad med schackar av motståndarens dam. Min kung var helt klart utsatt, men det var också den andra kungen. Jag insåg att Magdalena var tvungen att ge mig ett tempo för att antingen ta min lätta pjäs eller försöka få till ett mattnät. Med det tempot så tyckte jag att jag skulle ha evig schack på motståndarens kung.

Jag kastade mig således efter ett halmstrå, stannade klockan och tillkallade domaren i ett försök att kräva remi med 10-15 sekunder kvar på klockan. Domaren ville se oss spela på de idéer vi hade. Vi fortsatte därför partiet i blixttempo. Jag förlorade tvunget min lätta pjäs och någonstans där gick också min tid gick ut. Magdalena påpekade det, men domaren ansåg tydligen att vi skulle fortsätta att spela. I det läget så borde motståndaren offrat tillbaka pjäsen genom att flytta kungen för ett vunnet damslutspel, men valde att istället säkra pjäsen. Därmed hade jag mina eviga schackar från åttonde raden! I blixttempot och nerverna så gick först Magdalena fel igen genom att gå upp med kungen, och jag gjorde ett ännu grövre fel med att enbart schacka istället för att sätta matt. Vi hade båda missat endragsmatten! Därmed var partiet förlorat för min del och domaren avslutade det.

Snöpligt och pinsamt (att jag missade matten). Synd att jag inte kunde vara lite cool och också inse varför det var tvunget för motståndaren att nöja sig med eviga schackar. Å andra sidan så borde jag faktiskt ha dömts till att förlora partiet när min tid gick ut under domarens observation (något jag fått veta i efterhand), vilket alltså inte skedde. Det var heller inte remiställning i det läge då jag krävde remi, fast det var sanningen att säga inte helt lätt att se. Allt jag kunde se var det där tempot och de eviga schackarna på åttonde raden. Jag skäms dock inte för att jag krävde remi. Det var min sista utpost för att försöka hålla mig kvar i partiet. Det visar också att jag ändå hade lärt mig något från sviterna av mitt femte parti under SM 2007, och det är ju bra.

Glädjande nog så vann Susanna sitt sista parti, vilket gjorde 3 poäng liksom för undertecknad. Jag tror inte att Susanna är nöjd med sitt slutliga resultat. När det gäller mitt resultat, så vet jag att jag inte är det. Men, men, bättre jaktlycka nästa gång. Schack; en av de få jaktformer som jag etiskt kan förlika mig med.

Hallstahammar Open, dag 2 (rond 5-6)

Jag kunde sova rätt så bra under natten, även om jag inte var helt van vid det karga underlaget. Hade tillräckliga sovdon för att inte frysa. Det var lite intressant, för precis medan jag höll på att somna någon timme efter midnatt, så hörde jag en bil rulla fram på grusvägen i närheten och sedan stanna. Därefter kunde jag se en ficklampa spela över och vid tältet i kanske 5-10 minuter. Förmodligen en väktare snarare än inbrottstjuv. Jag tänkte emellertid att så länge ingen frågade eller sjasade iväg mig, så skulle jag ligga tyst och vänta till dess att personen ifråga drog vidare. Den strategin fungerade åtminstone för den här gången.

På morgonen så tog jag mig en liten promenad för att göra mig mer bekant med grannskapet. Den ypperliga tältplatsen var situerad intill Kanalmuséet och jag kunde faktiskt inte hitta någon bättre tältplats. Visserligen fanns det en campingplats i närheten, men vem vill uppleva pinan av att försöka sova när folk kommer tillbaka på fyllan efter att ha slagit runt i Hallstahammar Centrum?

Senare under dagen så flyttade jag också tältet några meter för att minska slitaget på Kanalmuséets gräsmatta. Själv tyckte jag att det var ett förnämligt arrangemang och ville gärna göra mitt bästa för att tillmötesgå kommunpamparnas outsagda önskemål.

När jag så gick där på morgonen innan första ronden och insöp omgivningarnas pittoreska charm, så stötte jag plötsligt på ett intressant fenomen. Kanske är det en lokal sevärdhet, vad vet jag? Hur som helst så inrymmer orten Hallstahammar ett alldeles eget Analkafé. Tro det eller ej, men här till höger har jag bildbevis på att så är fallet (och jag har inte redigerat skylten på fotot, mer än att göra en förstoring). Hallstahammar är tydligen inte en så oskyldig idyll som det lätt går att förledas att tro vid en första anblick!

(Det är sannolikt några skämtglada spolingar som skrapat bort K:et på skylten. Jag undrar dock lite över varför kaféägaren inte åtgärdat det föga smickrande skönhetsfelet omedelbart. Eller så är det föremål för en ständig kamp i Hallstahammar...)

Som trogen campare så hade jag givetvis med mig vad jag behövde till frukosten. Däremot så var jag inte välkommen att sätta mig inne i restaurangen (som syns på bilden till vänster) tillsammans med mina vänner. Det var en tråkig inställning från etablissemanget. Det slutade istället med att några av mina vänner satte sig tillsammans med mig i förrummet till spellokalen. Frukostplatsen syns på bilden till höger; emellertid än så länge utan andra deltagare än 32 träbitar.

På turneringens andra dag började äntligen långpartierna! I första partiet för dagen, alltså rond 5, så mötte jag Christoffer Stenman (1852) från klubben Schack-08 i Norrköping. Tyvärr spelade jag bort mig i öppningen och hade att kämpa i svår uppförsbacke hela resten av partiet. Det var inte särskilt nöjsamt, och jag lyckades inte heller rädda någon poäng trots skapandet av komplikationer för båda sidor. Det är också Christoffer som poserar med nobel statur framför vattnet på bilden.

I rond 6 spelade jag mot Claes Brunn (1760, Västerås SK) och intressant nog så började partiet likadant som i föregående parti. Den här gången valde jag en annan, men faktiskt ännu sämre, fortsättning och förlorade. Jag var så besviken över mitt ruttna spel, så jag lämnade spellokalen omgående för att avreagera mig med lite tältflyttning. Det är inte vackert, men jag har lite svårt för att förlora i schack. Särskilt om det sker upprepade gånger.

När jag senare på kvällen var på väg till mitt tält, så stötte jag på väktaren från natten innan. Hen var på plats tidigare den här dagen, och jag passade på att byta några ord med henom. Jag fick veta att allmänrätten inte gäller inom 500 m från tättbebyggt område (hur en nu kunde anse att det var tät bebyggelse där vi befann oss, det är för mig en gåta) samt att kommunen nog inte gillade att jag bodde gratis på deras gräsmatta när det nu fanns en camping att tillgå. Hen lade dock till att det inte var hens sak att köra bort mig, utan polisens, och att hen gott kunde nöja sig med att skriva in företeelsen i väktarrapporten. Ett helt ok arrangemang för min del.

Även denna natt fick jag god ro till sömn. Åtminstone när jag väl somnat från våndan av dagens två svidande förluster.

Hallstahammar Open, dag 1 (rond 1-4)

Jag bestämde mig relativt sent för att delta i turneringen i Hallstahammar. Efter att de interna diskussionerna utfallit med lyckosamt resultat (sambon okejade), så undersökte jag lite snabbt alternativen för resa och logi. Jag fick återigen följa med Björn Knöppel och IM Thomas Engqvist (vilka båda syns mitt i maten på bilden ovan). Vi hade ju trevligt senast i Norrköping, så det kändes stabilt. På grund av konflikter med diverse jobb, så var vi emellertid något sent ute vid avfärden.

Efter en snabb och på gränsen till illegal färd (chaufför Björn höll sig dock inom ramarna för lagen), så befann vi oss slutligen en kvart innan start utanför Brukshotellet i Hallstahammar. Vi var således i tillräckligt god tid. Bilden till höger visar tävlingsledningen Jörgen Elfström som här ger information till GM Ralf Åkesson (med ryggen mot kameran) och Per Brodén.

Första dagens spel bestod av fyra ronder snabbschack á 20 minuter per spelare och parti.

Rond 1

I första ronden mötte jag Adam Brzezinski (2114) från Oves SK. Det var ett intressant parti, förutom att jag förlorade ungefär fem minuter av betänketiden för att jag råkade trycka på fel klocka. Grannbordet hade avslutat sitt parti tidigt, så ingen protesterade. Jag ställde bort mig i svår tidsnöd, men förlorade i princip partiet på tid. Förutom det så lutade ställningen mot slutet väldigt mycket åt remi.

Rond 2

Här spelade jag mot Görgen Andersson (1820) från Hallsbergs SK. Jag gjorde ett fränt offer, som tyvärr saknade täckning. Därefter var det inte mycket att göra åt en klar förlust.

På bilden står, från vänster till höger, Kai och Görgen.

Rond 3

Också i det här partiet, mot Kai Pyhälahti (1341, Virsbo SK), så lyckades jag göra ett tidigt och riktigt sunkigt pjäsoffer. Stod på klar förlust och hade inte så mycket mer att göra än att offra en till pjäs och spela på ett genomskinligt mattangrepp. Min motståndare missade det dock i stressen över att stå på vinst, så då blev det matt i tolfte draget. El gambito del trulpo har nu sett dagens ljus. Visserligen helt värdelös, men ändå...

Här är två bilder på spellokalen. De går, liksom de andra fotografierna, att göra större genom att klickas på.










Rond 4

Jag och Fredrik Qwarfort (1819, Linköpings ASS) spelade ett riktigt vilt och svängigt parti. Jag offrade först ett torn med dampromovering, men lyckades med min plan att stänga in den nykläckta damen som var tvungen att sälja sig för ett torn. Därefter höll jag på att förlora min klara fördel genom att dumt nog stänga in min egen dam. Ett räddande springardrag utjämnade återigen balansen och efter att Fredrik gav bort en bonde i onödan och sedan tillät byte av svartfältslöparna, så kunde jag tryggt bära partiet till vinst.

Eftersom jag saknar fotografi på Fredrik, så vill jag här passa på att som ersättning publicera en bild på SchackOnline-kändisen Sture Lindberg (1712, Horndals SK). Vad jag förstår så är Sture lite av en stammis på turneringen.

Efter ett ok resultat med två vinster och två förluster, så lunkade jag iväg för att söka mig ett läger för natten. Tyvärr missade jag att Björn och Thomas hade åkt iväg för att äta kvällsmat, så jag gick runt och letade efter dem i en halvtimme. Mitt tält låg nämligen instuvat i Björns bil. Det slutade dock lyckligt med att vi återförenades. Jag fick en god hjälpande hand av Per Brodén och hens rumskamrat, vilket jag uppskattar mycket.

Med tältet över axeln kunde jag så hitta mig en inbjudande plats att sova på, trots att nattens mörker hunnit krypa sig inpå. Så började ett nytt äventyr. Björn och Thomas var förresten inte långsamma att påpeka att jag nog är en karaktär i äventyrligaste laget. Den stora frågan är om schack och tältning går att kombinera, eller om de är i grunden oförenliga fenomen?