Rilton - inför rond 9

Nu är det spännande, vill jag lova! Jag vaknade 03.25 (somnade vid ca kl 2) och kunde inte somna om, så jag gick upp istället och gjorde det klassiska misstaget att kolla in hur jag och motståndarna ligger till egentligen. Då börjar en helt klart räkna på fel saker. Poäng istället för ställning. Ungefär som betyg istället för kunskap.

Gjort är gjort. Jag kan likaså gärna delge min lilla läsarskara de fynd jag lyckats gräva fram, så kan den sitta och hoppa på stolarna där hemma för min skull (givetvis!) i nervös ovisshet. Eftersom prispallen är långt utom räckhåll så fokuserar jag istället enbart på min rankinggrupp nr 5.

I god ledning ligger Schack-trulpen på 4 poäng och 17 kvalitetspoäng (Kp). Jag tror att samtliga personer som jag har tagit poäng mot har bra chanser till att ta fler poäng idag, vilket inte ovälkommet skulle höja min kvalitetspoäng. Bord 27 är vikt för schack-trulpen och Vladan Nikolic. På andraplats ligger Demetris Cleanthous med 3½ poäng och 18,5 Kp. Hen spelar på bord 32 med Gilbert Jansson, och det blir nog ett tufft parti. Vinner Demetris idag, och jag spelar remi, så har hen god chans att kräma till mig på kvalitetspoäng. Också med 3½ poäng återfinner vi på tredjeplats (nu är det tätt) Jathavan Suntharalingam med 17 Kp (bord 33), på fjärdeplats Eric Thörn med 15,5 Kp (bord 37) och på femteplats Thomas Lager med 12,5 Kp (bord 34). Sedan finns det en drös med kandidater på 3 poäng, men förlorar jag idag så är jag ju rökt i vilket fall.

Allt detta innebär att om jag fixar minst remi så bör jag ha goda chanser till att få pris. Vinner jag så är det inget snack. Det vore roligt, men förstås inte det viktigaste. Jag går främst in för att spela schack, och sedan löser sig resten som det må göra. Det är bra att fokusera på rätt saker här i livet. Och pengar är ju skit, i filosofisk mening. Girighet kan förstöra mycket. Se bara när en plockar den där smaskiga bonden på b2. Ungefär som att förnöjt plocka och tugga vit flugsvamp...

Rilton - åttonde dagen

Det blev tyvärr en ganska snabb förlust idag mot Patrik Berggren (1955, Elo 1929) från SK Rockaden i Stockholm. Jag hade lyckats locka bort motståndaren från hens hemmamarker och vi hade fått upp en ställning som jag var mycket nöjd med. Då passade jag på att göra ett vågat, men tvivelaktigt, drag. I komplikationerna efteråt så gjorde jag strax en bortsättning. Jag hade räknat med att offra ett torn för att sätta matt alternativt vinna material, men hade innan jag gick in i varianten missat en springarmanöver som börjar med schack och sedan motar bort min dam och därmed vinner pjäs. Utan den tvingande schacken så vore det klart vinnande för den sida där jag satt.

Patrik såg situationen klarare än jag och hade inga problem med att vederlägga försöket. Eller så hade hen tur att försvaret fanns där lite mer lättillgängligt allteftersom kombinationen spelades. Vilket är ju svårt att veta, och det spelar ju inte heller någon vidare roll. Att frivilligt ge sig in i träsket var olyckligt och inte särskilt begåvat av mig, även om varianten var relativt komplicerad och nio drag djup, men det kan jag ta. Hade jag varit klok, vilket jag ju inte är, så hade jag inte riskerat ställningen på det viset utan varit försiktigare och i första hand säkrat remi. Men, men, något lärde jag mig ändå idag (och så var vi där igen...).

Resultatmässigt så innebär det att den hungriga flocken bakom mig i rankinggruppen har knappat in på en stackars trulp som dock fortfarande står i ensam ledning. Av 18 personer så har jag nu fyra stycken med en halv poängs marginal och sex stycken som det skiljer en poäng till. Det är att jämföra med igår då det endast var två stycken som låg en hel poäng bakom mig. Det kan gå snabbt i backarna här på Rilton vill jag lova.

Dagens surprise party förlänas Peter Mozelius (bilden till vänster) som spelar i samma klubb som jag (nämligen Kristallens SK för den som är ny här och inte orkar plöja i gammal skåpmat) och Björn Wallqvist (bilden till höger) från Solna SS. Ingen av dem spelar dock Rilton i år. Peter och jag hade ett trevligt samtal idag som handlade om i första hand schack, förstås, men också lite andra saker som exempelvis språk och resande.

Rilton - sjunde dagen

Det hade snöat förhållandevis mycket under natten med snöpackat och isigt väglag som följd. Halka är ordet. På väg till Münchenbryggeriet så vurpade jag således med cykeln. Eftersom jag tränar karate så gick det emellertid bra med falltekniken. Blev mest lite snö i vantarna och byxorna. God uppvärmning inför partiet.

Jag hade hittat en del partier som Ragnar Nyström (1955, Elo 2022) spelat, så jag ägnade några timmar åt förberedelser kvällen innan. När Ragnar (på bilden till höger) drog första draget så kom emellertid något helt annat. Det var intressant. Jag tror att jag lyckades undvika att visa mig överraskad, utan spelade något standard som jag kan hyfsat. Det gick bra. Ett mycket väl genomfört parti som får stämpeln "Ok - positionell kross" och fem trulpar av redaktionen. Även den här dagen lät jag mig inte slappna av innan sista spiken var inslagen. Ett väl utfört dagsverke med andra ord.

Här till vänster sitter Ragnar och har det svårt. Jag hade full kontroll hela vägen och kunde efter segdraget motstånd plocka hem en full pinne (metaforen går nog att tolka på lite olika vis...). Dagens resultat innebär att jag både klättrade och drog ifrån i tabellen. Från 58:e till 42:a plats och till en klar ledning med en poängs marginal i min rankinggrupp. Ratingprestationen steg också till 1960. Extra roligt var också att Ragnar har ett schysst Elo-tal. Det betyder att jag nu har tagit en Elo-norm med råge, efter vinst mot Vittorio Regorda samt remi mot Dina Bazhenova. Även Anders Persson och Mikael Helin har Elo-tal, och det spelar nog in även om de partierna var snöpliga förluster för mig.

Något som däremot är tråkigt är att det inte går bra för min vän Mikael Arovén (Kristallen). Här sitter hen och spelar med Inna Agrest (Sollentuna), men också idag blev det förlust. Det verkar som att Micke har tappat sugen, vilket jag kan förstå. Jag lider med henom. Jag hoppas att Micke kommer igen framöver. Det är ju också två partier kvar som det går att bevisa möjligheter i.

Rilton - inför rond 7

Både igår och idag natt sov jag över sex timmar. Underbart skönt! Så nu är jag giftig. Jag hoppas det i varje fall. Skriver det här precis innan rond 7, och lite senare ska jag inkomma med en redogörelse för hur det faktiskt gick mot Ragnar Nyström från Wasa SK. Jag är ju som ett sött litet vitt lamm i en uthungrad varghage. Jag menar, som näst lägst rankad i gruppen med 1549 i rating. Det finns inga lätta partier. I det ljuset så har det emellertid gått ganska bra. Med 3 poäng så ligger jag på 58:e plats, i mitten alltså, och har en ratingprestation på 1891. Kunde varit värre.

Rilton - sjätte dagen

Skönt drag idag. Upp och ner. Jag kallar ofta mig själv för "Jo" (det är ju bland annat könsneutralt), men tror att det mer korrekta vore "Jo-Jo". Hur som helst så spelade jag mot Mikael Kelfve (1780) från Hässelby SK. Partiet var egentligen punkterat redan i drag 13 då hen gjorde en positionell blunder och jag fick chans till en förkrossande attack. Efter idogt och svettigt försvarande så hade svart dock överlevt till priset av kvalitet och en bonde. Senare var hen tvungen att släppa pjäs. Det var en sådan där situation där en kan välja den långa eller den korta vägen. I samma veva kunde jag tvinga fram dambyte, och med torn över så var resten en enkel historia. Fast med Helin i åtanke, så ska en vara försiktig med sådana uttalanden. Vis (eller kanske bitter) från förrigårdagen så var partiet över för mig när min motståndare gav upp, och först då.

Då var det dags för dagens gästartist. Den här gången får Ulf Hammar den äran. På bilden till vänster så försöker Ulf uppenbarligen gömma sig från paparazzikameran, men på den till höger så lyckas jag fånga henom på bar gärning med att räkna varianter. Ulf spelar i Kristallen och blev igår vän med mig på Facebook. Sådant måste ju premieras. Jag spelar förresten mest schack på Facebook. Förutom nuvunnen kontakt med en del gamla vänner, så suger internethaket ju betänkligt. Men det är ok.

Rilton - resultat efter första halvlek

1. Bo Eriksson (1926) - trulpen ½-½

2. trulpen - Anders Persson (2020, Elo 1903) 0-1

3. Dina Bazhenova (Elo 1917) - trulpen ½-½

4. trulpen - Vittorio Regorda (Elo 1871) 1-0

5. Mikael Helin (1937, Elo 1947) - trulpen 1-0

Resultatet innebär hittills en ratingutveckling på +49, trots att jag missade 29 - (-3) = 32 enkla poäng mot Helin igår. Helt klart hade 81 poäng smakat ännu bättre, och ännu viktigare är att jag då hade toppat min rankinggrupp, och än viktigare än det är att jag hade genomfört ett välspelat, skarpt parti med segerns sötma rinnandes utefter mungiporna. Satan i gatan.

Jag passar också på att bifoga en bild på resultattabellen, tagen innan starten av rond 5. Det är åtminstone den del där mitt namn står med (tjusigt markerat med en stor röd släkting till cirkeln). Annars fanns det tre ark till med namn att frossa i, endast Elo-gruppen räknad.

När det gäller andras resultat så vill jag uppmärksamma att junioren FM Nils Grandelius ligger och slåss i Cup-täten med 4 poäng. I det senaste partiet piskade hen GM Tiger Hillarp Persson, vilket inte kan ha varit det lättaste. En imponerande framfart, må jag säga. En annan skräll var Eva Jiretorns (Kristallen) vinst mot FM Johan Furhoff, och därmed står Eva på starka 3½ poäng. Jimmy Mårdell (Kristallen) har 1½ poäng. Min vän och klubbkamrat Mikael Arovén har det tyvärr inte gått särskilt bra för med endast 1 poäng i bagaget och detsamma gäller Inna Agrest (Sollentuna).

Andra relevanta resultat återfinns i Elo- och Open-grupperna. I den förstnämnda ligger sO-profilerna Jonathan Westerberg (Barbossa) och Stefan Bryntze (GM-DarkSide) båda på 3½ poäng och Alexis Andersson (Alexis_Andersson) har 2½ poäng. Min schackvän Ulf Wallgren (Solna) klarar sig hyfsat med 3 poäng, vilket också Emilia Horn (Kristallen) har. På samma poäng som jag står Rune Evertsson (Kristallen) och stampar. Eric Thörn, som är en lovande junior i Kristallen, verkar underprestera och har än så länge endast 1½ poäng.

I Rilton Open, med fyra ronder spelade, går det bra för Robert Spångberg (Caïssa) med 3 poäng, och det glädjer mig. Stabila Ivan Erben från Solna klarar sig bra på 2 poäng, liksom junioren Linus Larsén från Kristallen. Paulina Björfäll (Rockaden Sthlm), som är barn till min vän Lech Aniol, har 1½ poäng, men är också en av de lägst rankade i gruppen. Göran Bergström (Solna), Rolf Svensson (Solna) och Dag Bjerke (Kristallen) har 1 poäng vardera. Dimitris Kalingas (Capablancasällskapet) ligger inte så bra till på bara ½ poäng.

En kort, och möjligen bitvis intressant, resultatrapportering.

Rilton - femte dagen

Idag blir det bildkavalkad. Passade på att ta lite foton på folk jag känner, eller åtminstone är bekant med. Här till vänster är först Emilia Horn och till höger är Rune Evertsson. Båda spelar i Kristallen. På nästa foto i ordningen står Joakim Isheden (Rockaden Sthlm), Alexis Andersson (SK 33 Enköping), Inna Agrest (Sollentuna) och en till person som jag inte vet vem det är. Tänk på att du kan få en större bild genom att klicka på den.

Nu börjar det bli dags att tala om dagens parti. Det var en omvälvande upplevelse, så jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina tankar om den. Jag sov drygt sex timmar, vilket var en klar förbättring och väldigt skönt. Partiet spelades mot Mikael Helin (1937, Elo 1947) som har rykte om sig att vara en mycket taktiskt orienterad och klurig schackspelare. Det här var första gången jag mötte henom, men jag kan intyga att ryktena stämmer bra. Hen spelade en skum gambit och offrade sedan i mittspelet en till bonde. Ännu lite senare offrade hen ännu en bonde. Det första var väl ok, men de två senare skulle åtminstone jag beteckna som klart osunda. Gav ingen kompensation alls.

Jag tyckte att jag hade en rätt så stabil ställning (som syns på bilden till höger, fast ungefär tjugo drag innan den var stabil) och lyckades försvara mig mot diverse komplikationsförsök. För en gångs skull så hade jag också bättre tid än min motståndare. I ett läge valde jag att offra tillbaka en bonde för att byta damer. Det var inte så bra. Jag borde istället hållit ställningarna och levt på de tre merbönderna. Jag låg emellertid fortfarande två bönder över och hade klart bättre ställning, men sedan missade jag korrekt försvar och blev mattsatt av torn, löpare och bonde eftersom jag var svag på de svarta fälten. Mycket försmädligt, men samtidigt intressant och lärorikt.

Det kändes lite grann som trolleri, tamejävlars. Trollkarlen från Stockholms Schacksällskap. Jag hade ju solklar vinst, om än inte helt okomplicerat. Sedan föll det ihop. Helin spelade aktivt och, när det gäller mattmönster, kompetent, men trots det får jag tillstå att det nog var jag själv som i första hand stod för resultatet. På det hela taget är jag ändå nöjd eftersom jag spelade upp en såpass bra ställning. Och, som alltid, har jag fortfarande mycket att lära. Något jag gärna drar till med särskilt när jag förlorar. Visserligen bör det inte vara något fel på en sådan attityd.

Så var det också dags för en till SchackOnline-kändis att få göra entré i bloggen. Här till höger och närmast till höger i bild sitter Jonathan Westerberg (Vallentuna SK), som har användarnamnet "Barbossa". Hen spelar här med Demetris Cleanthous från Wasa SK, i ett parti som hen lyckades vinna.

Rilton - fjärde dagen

Efter att ha lyckats rädda remi igår så befann jag mig i ett positivt momentum inför partiet mot Vittorio Regorda (Elo 1871). Även om jag liksom de två tidigare nätterna endast kunde sova ca tre timmar, så förmådde jag på något vis spela aktivt och arbeta upp ett bra tryck i partiet. I mittspelet kunde jag vinna pjäs genom en bondegaffel på häst och löpare, som efter att löparen slog min häst bara blev en ny separerad bondegaffel på båda springarna. Sedan reducerade jag ner till en ställning där vi båda hade sju bönder vardera, men eftersom alla mina bönder stod på löparens färg så hade jag snarare också en åttonde bonde. En superbonde (It's an air-plane! It's a comet! No, it's a Super-Pawn!). Räknade med att jag skulle kunna få till dragtvång och kungsinfiltration.

Efter lite manövrerande så var Vittorio tvungen att försöka komplicera saker genom en bondeframstöt, men det hade jag redan tittat på omkring tio drag innan i ställningen. Alternativet var att bli tvingad till att släppa in min kung i sin ställning, vilket vore en helt inaktiv avrättning.

Det blev en studiemässig avslutning där jag offrade pjäs och bonde för att rinna iväg med en fribonde till promovering. I det här läget tog jag en vit dam och ställde vid brädet. Strax därefter skyndade sig min motståndare att också hämta en dam, fast jag förstod aldrig varför. Efter att min dam direkt svävade ner till andra raden för att förhindra svarts promovering där bonden hade hunnit till (för svart) sjunde raden, så gav Vittorio upp.

Ett intressant parti och en trevlig motståndare. Hen talade varken engelska, svenska, spanska, tyska, lettiska eller ryska, utan endast italienska och franska. Det ligger ju visserligen som romanska språk nära spanskan. När vi analyserade så blev det en intressant konversation på någon slags spanska, och det är ju en upplevelse i sig.

För er som spelar på SchackOnline så kan jag härmed uppvisa fotografiskt bevis till vänster på att sO-legenden "GM-DarkSide", som även går under namnet Stefan Bryntze, faktiskt existerar. Good news, folks!

Rilton - tredje dagen

Rond tre började ungefär som ronden innan, med den enda skillnaden att jag vaknade 05.30 istället, men somnade om vid 08.30 och gick upp vid kl 10. Jag vet inte vad jag ska göra, men det är möjligt att jag inte pallar med att spela samtliga ronder om det ska fortsätta såhär. Fungerar meditation? Akupunktur? Rökelse? Hypnos? Nu börjar jag bli benägen att pröva andra metoder än att bara ligga och dra sig i det evinnerliga. En veritabel plåga.

Dagens parti spelades som svart med en talangfull ryss på någonstans mellan tio till tolv vårar. Hen har tydligen vunnit silver i det ryska mästerskapet i sin åldersgrupp, bland annat. Namnet är Dina Bazhenova (Elo 1917). Jag spelade efter bästa förmåga, vilket för dagen inte räckte särskilt långt. Valde konstiga, passiva idéer och hamnade på klar förlust redan i det tidiga mittspelet. Jag hade chans till bra aktiva drag i åtminstone två nyckelställningar, men sumpade det och stod mest och försvarade en söndermald ställning.

Blickande mot ett slutspel med två bönder under, så lyckades jag ändå spela hyfsat aktivt i tidsnöden. Har en något annat val än att slänga iväg intuitivt starka drag när tiden håller på att ta slut? När vi nådde tidskontrollen så hade jag 20-30 sekunder kvar och min motståndare ungefär 40 minuter. Jag spelade åtta inte helt enkla drag på ungefär en halv minut.

I tidsnödshetsen så kunde tornen bytas bort, och jag fick sedan efter ett misstag från Dina chans att ta tillbaka en bonde. Med damer kvar samt olikfärgade löpare och en timme extra på klockan så började det nu äntligen lukta remi. I det läget var det heller inte några problem att försvara ställningen. Dina avböjde mitt enda remierbjudande som gavs i 43:e draget, men i 56:e draget kunde jag däremot inkassera genom att istället tillkalla domare och kräva remi på grund av dragupprepning. Det visar att jag hade lärt mig en läxa från SM i somras, vilket ju ledde till att jag läste dessa paragrafer i regelboken med lupp.

I stort sett hela partiet (förutom precis i början och precis i slutet) var svettigt kämpande för mig eftersom jag verkar spela som en hög med gödsel för tillfället. Förutom att jag har en stark en tendens att välja bort de flesta aktiva idéerna så är jag seg som få och försätter gärna mig själv i grav tidsnöd. Det är minst sagt ett mirakel att jag har lyckas skrapa ihop 1 poäng (av 3).

Jag passar på att skylla allt dåligt på sömnlösheten. Då tas lite udden av kängan på egot. För att vara lite positiv ändå, så tycker jag att det på det hela taget gick bättre för mig idag än i gårdagens parti. Med den trenden i åtanke så kanske jag har en chans imorgon mot Vittorio Regorda, en mästarkandidat från Italien. Bara jag nu kan sova ordentligt.

Rilton - andra dagen

Det här blogginlägget får inledas med ett foto på självaste jag själv. Det är några minuter innan ronden ska starta och jag har satt på mig den famösa schacktröjan tillfället till ära. Jag vet inte om det syns (klicka på bilden för att få den större), men ringarna under ögonen kommer sig av att inte kunna somna förrän någon gång efter kl 3 på natten bara för att vakna 06.40 utan att kunna somna om. Hade tänkt att gå upp kl 10. Insomnia är att beteckna som internal mental tortyr, men är svårt att göra så mycket åt. Vägrar sömnpiller. Jag gör ändå mitt bästa för att se nöjd och belåten ut. På något vis har just schack ofta en udda inverkan på mig, med högtryck i njurarna och sömnlöshet som resultat.

Den här dagen spelade jag mot Anders Persson (2020, Elo 1903) från SK-ViMo som finns i blickfånget på bilden till vänster. En duktig spelare som inte visade någon som helst pardon över min vilsenhet vid brädet. Jag hade redan tidigare sett till att hamna rätt så dåligt, men när jag rockerade in i köttkvarnen så var det matt inom några drag. Alternativet var att stanna kvar en liten stund till i mitten i en öppen ställning, vilket kändes farligt. Rockaden var emellertid direkt självmord, så alternativet hade helt klart varit att föredra. Rockad är ett riktigt skitdrag ibland. Åtminstone om en inte är riktigt med i matchen. Uppenbarligen spelade jag inte schack den här dagen. Synd, men bara att fördra.

Rilton - första dagen

Jag och cykeln hade lite svårt att hitta till lokalen, men vi kom fram till slut med tjugo minuter till godo. Svettig och förväntansfull och med mycket folk i vägen så insåg jag att jag inte hittade mitt namn på lottningslistan. Då blev jag lite orolig. Jag fick dock hjälp av Sven-Gunnar, Rune och Morgan. Efter en kort anmälan i arrangörsrummet så verkade det ha löst sig och jag fick en motståndare, eller om det var tvärtom.

Jag stötte på en och annan bekant, däribland trevliga Ulf Wallgren (på bilden till höger) som jag bytte några ord med. Jag passade på att föreviga min schackvän, fast jag kan hålla med om att fotografiet kunde vara en smula mer charmerande. Vi får skylla på fotografen.

Här till vänster är själva Mälarsalen där de flesta spelare höll till. Idag var det 194 spelare (enligt uppgift från listan för anmälningar på hemsidan) som skulle dela på luft och utrymme. 84 spelare i Rilton Cup och 110 spelare i Rilton Elo. Imorgon kommer också 70 spelare till när Rilton Open drar igång.

Med så mycket folk redan den första dagen innebar det att jag som satt på näst sista bord, nämligen nummer 54 i ordningen, fick spela i ett litet sidoutrymme. Det såg ut såhär. Min motståndare sitter som vitspelare vid bordet närmast i bild. Hen heter Bo Eriksson, spelar i samma klubb som jag (Kristallen) och har 1926 i LASK-rating. Det var ett spännande parti och jag lyckades hålla en remi, vilket jag tycker att jag kan vara nöjd med.

Här är utsikten över Mälaren, stadssilhuetten samt höjdarna på podiet i Mälarsalen. Det rör sig om ett dussin toppbord i Rilton Cup, varav hälften förärats varsitt glassigt demobräde. Jag har inget där att göra eftersom jag spelar i Elo-gruppen, men spännande bataljer lär det bli.

Slutet av höstsäsongen

Det är mycket som har hänt med det schackliga den här säsongen. Jag har presterat över förväntan resultatmässigt. Givetvis kunde det ha gått ännu bättre, men jag är på det hela taget mycket nöjd med mina insatser. En sammanfattning är på sin plats.

Kristallens KM spelades klart 13 december. Jag förlorade tyvärr det sista partiet och fick därmed totalt 5 poäng av 9, en tredjeplats i min ratinggrupp (C) samt en ratingutveckling från KM på +95. Inga remier spelade, fast jag ibland försökte, så det var fem vinster och fyra förluster mot relativt genomgående hårt motstånd. Sju av motståndarna hade klart högre rating än jag.

I Stockholmsserien (en del av Allsvenskan) och Lag-DM så har jag vunnit det mesta som jag spelat. Efter att lagpartierna och KM spelats klart så står min flytande rating på +215. En explosiv ökning med andra ord. Jag ska även spela Rilton i år, och deltar i Elo-gruppen, så det är inte helt över än för den här säsongen. Om Rilton ska jag däremot berätta i mitt nästkommande inlägg.

En närmare redogörelse för de enskilda partierna kommer här.


November

KM-parti, rond 6, där jag spelade mot Erik Strömbäck (1574) och vann. Erik gjorde ett tornoffer i en ställning där jag redan hade viss fördel, men offret ökade däremot fördelen snarare än tvärtom. Jag lyckades hålla ställningarna och föra partiet till en klar vinstställning, och Eriks tid tog dessutom slut två drag innan tidskontrollen.

Stockholmsserien, div. 4, rond 2. Kristallen V spelade mot Farsta II. Jag förlorade mitt parti mot Lars Salomonson (1960) efter en tidig bortställning och resultatet för laget blev ett klart nederlag med ½-4½ poäng till Farsta.

Lag-DM, div. 3, rond 3. Kristallens IV spelade mot Vallentuna, ett lag med flera talangfulla unga spelare. Jag hade egentligen fördel från öppningen mot Anders Pettersson (1913), men utnyttjade det inte och gjorde senare i en relativt jämn ställning men med tidsnöd en förhastad blunder och stod därmed på klar förlust. Lyckades emellertid rädda remi genom att kämpa på och utnyttja att min motståndare i sin tur slant till vid avgörandet. Resultatet från matchen blev 7-1 till Vallentuna. Grova siffror således.

KM-parti, rond 7. Jag mötte fruktat motstånd i Helge Wademark (2207) men lyckades på något vis vinna som svart. Efter några skeva drag i öppningen så lyckades jag hitta aktivt spel och svagheter i vits ställning. Efterhand reducerades partiet till dam och torn slutspel där jag hade två merbönder. En av dessa blev sedermera ostoppbar varmed Helge gav upp och gratulerade till segern. I två lägen tidigare hade jag allvarligt funderat på om jag borde tvinga till mig remi genom dragupprepning. Det är ju alltid en viss risk med bortsättningar vid möte med en skarp spelare, och det är inte heller alltid så enkelt att konvertera fördelar till vinst. Jag hade dock flyt och gjorde uppenbarligen tillräckligt bra drag. En färggrann trofé för trulpen eftersom det är den högst rankade motståndare som hen hittills har vunnit mot.

KM-parti, rond 8. Johan Jeverud (1922) lyckades lura in mig i någon slags öppningsvariant som hen hade bra koll på och jag inte alls. Jag hamnade helt enkelt ganska så illa, men lyckades reda upp soppan. Efterhand började jag till och med stå bättre. Partiet avslutades abrupt efter en blunder från Johans sida där jag vann två torn och löpare för en bonde. Johan gav emellertid upp när först torn ett försvann från brädet med schack och sedan löparen likaså. Kungen måste flytta och då skulle jag ta torn två med en bonde. Schack och slakt med andra ord.


December

Lag-DM, div. 1, rond 3. Jag fick hoppa in på tolfte och sista bordet i Kristallen II i mötet med Rockaden II. Min motståndare var On Nguyen (1621) och i vårt parti spelade hen rätt så passivt. Jag fick tidigt fördel och kunde sedermera utöka den genom att skapa en häst "untouchable" djupt in i hens ställning. Därifrån var det inte så svårt att föra partiet till vinst. Laget förlorade dock matchen med 4-8.

Stockholmsserien, div. 4, rond 3. Jag spelade som vanligt med Kristallen V och mötte Harold Löwing (1636) från Passanten II på bord 3. Jag hamnade efterhand ganska dåligt, men hade flyt att min motståndare valde att inte gå in för att offra kvalitet utan istället spela på min synnerligen dåliga tid. Jag lyckades dock med nöd och näppe klara tidskontrollen och kunde några drag därefter punktera partiet med en mattsättning. Med min vinst, som var det sista partiet kvar att spela, så lyckades vi för en gångs skull vinna och det med resultatet 3-2.

KM-parti, rond 9. I den sista ronden så spelade jag mot Tobias Adolfson (1886). Efter att ha hamnat dåligt efter ett och annat tveksamt drag, så missade jag ett utjämnande drag och gick under i ett mastigt kungsangrepp. Det var synd, men inte mycket att göra åt. Tobias spelade bra, tycker jag. En vinst eller remi hade säkrat en förstaplats i min ratinggrupp, men nu slutade jag som sagt 3:a. Det går fler tåg, får jag hoppas.

Lag-DM, div. 4, rond 4. Jag spelade på femtebordet och fick möta Urban Wikström (1756). Lagen vi representerade var Kristallen IV respektive Kungtornet. Jag spelade bort mig något i öppningen, vilket Urban vänligt nog svarade med att strax återgälda. Jag kunde sedan reducera ner ställningen till en välkommen remi. Visserligen hade jag viss fördel i det läget, men efter att ha kämpat i motvind ett bra tag och dessutom använt det mesta av min tid, så var jag inte riktigt upplagd för vinstvindarna. Som lag hade vi en del flyt och borde ha vunnit matchen. Tyvärr förlorade vi emellertid det sist kvarvarande partiet på tid, där vår spelare hade klart vinnande ställning. Resultatet blev således 3½-4½.

Nu återstår det alltså bara att spela Rilton Elo innan höstsäsongen 2007 kan sägas vara förpassad till historiens bleknande kammarskrymslen.