Hallstahammar Open, dag 3 (rond 7-8)

Jag ämnar börja det här blogginlägget med ett litet bildkollage på folk jag känner. På första bilden till höger sitter två klubbkompisar, nämligen WIM Eva Jiretorn (2223) och, redo att hugga med handen (inte olikt en kobra), Mattias Ådahl (2130).

På bilden till vänster sitter Lennart Vikström (1432, Riddarhyttans SS) i vit T-shirt intill Göran Bergström (1586, Solna SS).

Här till höger sitter IM Thomas Engqvist (2434, SK Rockaden Sthlm) och maler ner en stackars Anders Eriksson (2370, Västerås SK) på ett av toppborden. Till vänster om Thomas sitter Rauan Sagit (2404, SS Manhem?) och betraktar den positionellt vunna ställningen. På bilden till vänster står Lennart Evertsson (2136, Sthlms SS) och Ingvar Gundersen (1891, Wasa SK).

På den femte bilden i ordningen (alltså till höger) sitter Jörgen Dalmau (2237, Solna SS; svart) och spelar mot Jan Peter Palmblad (2134, Sollentuna SK; blå). Ett möte som det för övrigt går att läsa om på Solna SS hemsida i ett referat av Thomas Johansson (2140, Solna SS). I den sista bilden i kollaget finner vi Lennart Evertsson tillsammans med självaste Schack-trulpen. Inte illa.

Så till schacket och dagens två ronder. När jag på kvällen hade tittat på lottningen för nästa rond, så fick jag reda på att jag skulle möta Susanna Berg (1994) som också spelar i samma klubb som jag (Kristallens SK). Susanne är en vän till Thomas och hade också hälsat på mig när vi kom till turneringen. Susanna hade sagt att hen tyckte att min blogg var bra, och det måste ju praktiskt taget göra också mig till en vän. Därför kändes det, förutom de tidigare förlusterna och det att betrakta ett ratingskillnad på ungefär 400 poäng, faktiskt inte så roligt att just vi fick mötas. Susanna hade, vad jag förstod, varit väldigt schackligt aktiv, men tagit ett sex år långt uppehåll från schacket. På bilden till höger står sålunda schackvännerna Ulf Wallgren (2065, Solna SS) och Susanna.

Susanna och jag hade lika många (okej då; få) poäng, så det hade inte gått särskilt bra för någon av oss. Den som förlorade i rond 7 skulle säkert känna sig ännu mer knäckt, men inför partiet var det bara att intala sig att spela mot brädet och inte personen. I skymningszonen mellan öppning och mittspel, så gjorde Susanna en positionell blunder och jag kunde vinna kvalitet och initiativ. Efter det hade jag att gneta med att försöka konsolidera fördelen. Det var inte helt lätt, men till slut så hade jag fått en full poäng på protokollet.

I slutronden så mötte jag Magdalena Bator (1745, SK Rockaden Sthlm). Ingen av oss spelade perfekt i öppningen, och det mynnade ut i förhållandevis lika spel där Magdalena hade viss press på mig. Det var emellertid först när jag befann mig i tidsnöd som jag gjorde en bortställning och hamnade i förlustställning. Då hade vi olikfärgade löpare, damer och ett gäng bönder kvar på brädet. När tiden höll på att rinna ut för mig, så uppkom en situation där min kung blev jagad med schackar av motståndarens dam. Min kung var helt klart utsatt, men det var också den andra kungen. Jag insåg att Magdalena var tvungen att ge mig ett tempo för att antingen ta min lätta pjäs eller försöka få till ett mattnät. Med det tempot så tyckte jag att jag skulle ha evig schack på motståndarens kung.

Jag kastade mig således efter ett halmstrå, stannade klockan och tillkallade domaren i ett försök att kräva remi med 10-15 sekunder kvar på klockan. Domaren ville se oss spela på de idéer vi hade. Vi fortsatte därför partiet i blixttempo. Jag förlorade tvunget min lätta pjäs och någonstans där gick också min tid gick ut. Magdalena påpekade det, men domaren ansåg tydligen att vi skulle fortsätta att spela. I det läget så borde motståndaren offrat tillbaka pjäsen genom att flytta kungen för ett vunnet damslutspel, men valde att istället säkra pjäsen. Därmed hade jag mina eviga schackar från åttonde raden! I blixttempot och nerverna så gick först Magdalena fel igen genom att gå upp med kungen, och jag gjorde ett ännu grövre fel med att enbart schacka istället för att sätta matt. Vi hade båda missat endragsmatten! Därmed var partiet förlorat för min del och domaren avslutade det.

Snöpligt och pinsamt (att jag missade matten). Synd att jag inte kunde vara lite cool och också inse varför det var tvunget för motståndaren att nöja sig med eviga schackar. Å andra sidan så borde jag faktiskt ha dömts till att förlora partiet när min tid gick ut under domarens observation (något jag fått veta i efterhand), vilket alltså inte skedde. Det var heller inte remiställning i det läge då jag krävde remi, fast det var sanningen att säga inte helt lätt att se. Allt jag kunde se var det där tempot och de eviga schackarna på åttonde raden. Jag skäms dock inte för att jag krävde remi. Det var min sista utpost för att försöka hålla mig kvar i partiet. Det visar också att jag ändå hade lärt mig något från sviterna av mitt femte parti under SM 2007, och det är ju bra.

Glädjande nog så vann Susanna sitt sista parti, vilket gjorde 3 poäng liksom för undertecknad. Jag tror inte att Susanna är nöjd med sitt slutliga resultat. När det gäller mitt resultat, så vet jag att jag inte är det. Men, men, bättre jaktlycka nästa gång. Schack; en av de få jaktformer som jag etiskt kan förlika mig med.