tisdag 21 september 2010

Politik, vaf...


Kanske borde avstå från att dra in politikens opiumindränkta trasor på bloggen, men det är svårt att hålla sig i dessa tider. Strategi sammanfaller möjligen med det schackliga. Något Kasparov försökt visa i handling. Somliga kommer säkert att bli provocerade. Andra hurrar med. Ni får helt enkelt ta det för vad det är. En klump välgrundade (hehe) åsikter i mediabruset.


Kanske handlar det här inlägget om att jag har ett starkt behov av att skriva krönikor? Här får jag ju bli publicerad utan knot, så det kanske är bäst att ta chansen när jag nu får den ynnesten av chefredaktören.

Det kanske handlar om att visa på att ta ställning? Efter flera år av stort engagemang inom Miljöpartiet så hoppade jag desillusionerad av tåget. Nu är det så snett i samhället så jag börjar rentav bli sugen på att engagera mig politiskt igen. Då är frågan om jag ska starta det där nya gröna partiet eller bli mp:ist igen eller enbart engagera mig utomparlamentariskt? Det första och tredje alternativet lär förresten vara i stort sett ekvivalenta.

Politiska åsikter är ett intressant fenomen. Vad går parlamentarismen egentligen ut på? Hur medvetna är egentligen valen, generellt sett? Gissar att de flesta tagit del av valrörelsen, såväl nu som historiskt? Det säger nog det mesta. Reklam och floskler vinner. Röster är hårdvaluta. Såväl idag som i antikens dagar. Bröd och skådespel är fortfarande en giltig metafor.

Det jag verkligen saknar inom politiken är ärlighet, rättframhet och välvilja. Ena riktiga floskler i sig själva, jag håller med. Jag tycker emellertid verkligen att de perspektiven, ingångarna eller inställningarna saknas, och kanske just för att jag anser de vara fullt möjliga och önskvärda att realisera. Ca 20 % skiter i att rösta. Jag tror faktiskt att merparten av dessa struntar i att ”ta sitt ansvar” på grund av politisk desillusion.

Det är vad som händer när politiska partier lovar brett och sedan tar de där rösterna som intäkt för att göra i stort sett vad som helst under kommande mandatperiod. Jag tycker inte att demokrati handlar om att var och en har en röst var fjärde år. Det gestaltar snarare en pseudodemokrati. Demokrati handlar i grunden om påverkansmöjlighet. Har vi möjlighet att påverka samhället, vår livssituation, beslut etc? Jag ser en direktdemokratisk utgångspunkt som lovvärd och faktiskt också realistisk. Det handlar mest bara om perspektiv och värdegrund samt paradigmskifte.

Ingen har förstås monopol på politiska idéer, men själv tycker jag att det är tydligt vilka politiska idéer som leder till ett samhälle som går att leva i för fler än en bråkdel av befolkningen, om ens det. Utan en miljö att leva i så kan vi inte leva. Håller vi med om det allihopa? Nå, den blågrå sörjan skiter i det, Centern till trots, och sätter alltid kung krona i första ledet. Det gör förstås socialisterna också, som barn av industrialismen. "Människans kortsiktiga intressen framför allt" är devisen. Som en vidareutveckling av Protagoras homo mensura - människan är alltings mått.

Jag har till viss del kontemplerat privatiseringsivern över åren. Hur kommer det sig att det inte är mer självklart för folk i allmänhet vad sådana strävanden så solklart leder till? Ta en struntfråga som radio som exempel. Argumenten för att privatisera radio genom licenser var att det skulle bli mer mångfald. Reformen genomfördes. Vad hände? Forskningen visar på en oerhörd avsmalning av utbudet. Visst, 100 nya aktörer, men det faktiska utbudet präglas av att det för aktörerna i första hand handlar om att vinna mittdelen av gaussfördelningen. Det ger nämligen mest reklamintäkter. Detsamma gäller naturligtvis övrig vinstdrivande media.

Ska vi analysera sådant som vård och skola, så är det också mer än tydligt. Att sådana verksamheter ska få vara vinstdrivande är inget annat än skrämmande och nedslående. Jag tycker att privat ägda skolor och vårdinrättningar visst kan vara bra. Det är bra med valfrihet. Jag anser dock att eventuell vinst inte ska få användas för annat än att utveckla verksamheten. När ägaren krasst plockar ut, säg, 200 000 kr för att köpa, säg, en bil, så visar det på något som inte riktigt står rätt till. Detsamma gäller för övrigt när ett anonymt aktiekapital kräver så stor vinst som möjligt för maximal utdelning. Problemet är att många som använder sig av dessa tjänster eller resurser dels inte har insyn i de ekonomiska förehavandena och dels är maktlösa när det gäller alternativ. Men det är kapitalism i ett nötskal. Utnyttja de utsatta.

Jag tycker att privata skolor och vårdinrättningar antingen ska vara hårt reglerade vad gäller ekonomin alternativt vara frisvurna från myndigheternas bidrag såsom skolpeng eller ersättning från landstinget. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den. Det lär förstås visa sig på kundunderlaget. De besuttnas gräddfil. Helt ok, så länge inte vi övriga behöver betala för den.

I dagsläget är jag dock inte särskilt imponerad när till exempel S:t Görans sjukhus basunerar ut att de gjort fantastiska 80 miljoner kr i vinst (det var några år sedan). Samma år försökte vi få vård just där eftersom sambon var gravid och mådde dåligt med feberattacker och vi då bodde ca 500 m från sagda sjukhus. Vi satt och väntade i två timmar på akutavdelningen för att till slut få komma in till en sjukskötare. Denna ställde lite frågor och tog sedan ett urinprov och meddelade att det förmodligen var urinvägsinfektion. Vi kunde emellertid inte få komma in till en läkare utan fick lov att söka oss någon annanstans, förslagsvis Sabbatsbergs sjukhus.

Då var vi alltså tvungna att ta oss över Karlbergskanalen och förbi Vasaparken, vilket innebar minst en halvtimmes resande, och sitta i ytterligare två timmars kö. När vi kom in till läkaren så skrev hen efter en snabb och effektiv undersökning ut antibiotika och konstaterade undrande det absurda i att S:t Göran hade skickat oss dit. Av de andra drygt tio ”kunderna” på S:t Görans akutavdelning så fick ingen komma in till själva det heliga sjukhuset.
Visst ligger det nära till hands att undra om det ens fanns någon läkare inne på akutavdelningen? Hög beredskap kostar naturligtvis pengar, så för S:t Görans sjukhus kan det mycket väl vara rationellt att reducera akutavdelningen för en högre "effektivitet". Hur som helst. Symptomatiskt.

En annan intressant, men mycket smalare, fråga är monarkin. Jag är inte republikan, utan tycker att demokrat räcker alldeles utmärkt som epitet. Vi behöver inte president bara för att monarken blir avsatt. Det går förresten utmärkt att fortsätta ha statsskicket monarki i Sverige. Åtminstone då tidsandan – ”för Sverige, i tiden” – verkligen borgar för att monarkin privatiseras den med. Alltså, bort med apanaget! De kan börja sälja sina tjänster, hushållsnära eller ej. Det skulle säkert gå fantastiskt bra med ruljansen eftersom de är så populära på sina höga hästar.

Det finns en tydlig orättvisa i att en familj där varje familjemedlem är mångmiljonär ska erhålla ca 125 miljoner kr i bidrag varje år för sin så kallade verksamhet (då ej inräknat säkerhetsbevakning och fastighetsunderhåll m.m.). Handelsbalansargumentet köper jag förresten inte alls. Företag handlar med ”svenska” företag, inte för att vi råkar ha en monark, utan för att det finns vinster att hämta i handeln. Monarkin är egal i det hänseendet.

Nej, det skulle ju bli bra mycket roligare med flera monarker som får konkurrera om uppmärksamheten. Ja, för bövelen, konkurrensutsätt kungahuset nu!

Ett liknande slag av orättvisa återfinns i maktens korridorer, när de folkvalda minsann ska ha fantasilöner för sitt värv. Ok, visst, de har inte lön. Det kallas arvodering. Same shit, different name. Är det någon som minns när Kommunal (fackförbundet) i början av 2000-talet uppmanades att besinna sig och nöja sig med att avstå från löneökning då landets ekonomi var alltför ansträngd? I samma veva så trycktes det igenom en ökning av riksdagsledamöternas arvodering på 5000 kr, vilket i det läget var ca 12 %, med argumentet att dessa arvoden måste stå i paritet med de som föreligger i resten av Europa. Målet är 70-80 tkr/månad. Solidaritet? Jag säger det igen: Symptomatiskt.

Det finns förstås många fenomen inom partipolitiken som är frapperande. Som exempel är den populistiska retoriken att moderaterna skulle vara ett arbetarparti skrattretande. Moderaterna är ett arbetarparti på ungefär samma vis som statare och trälar var arbetare. Visst, 200 000 fler i arbete. Det är möjligt. Men vilka jävla arbeten då, om jag får fråga!? Diska Reinfeldts tallrikar? Städa toaletter på förmiddagen, putsa skor på eftermiddagen och samla tomglas på kvällen? De besuttna har ju arbete och god inkomst i vilket fall, så då är ju allt bra, eller hur?

Kollade in lite statistik från SCB och räknade ut att moderaternas egentliga röstunderlag i runda tal är 9,72 % (d.v.s. de som tjänar +400 tkr/år). De där andra 20 % av de röstande är helt enkelt ena riktiga tomtar som kan gå på vafan som helst och glatt går till valurnan och röstar mot sina egna och samhällets intressen! Det är min analys av saken.

När M blivit folkliga och SD fått legitim politisk makt, ja, då är vi riktigt illa ute...

Främlingsfientlighet är lika dumt som vidrigt. Detsamma gäller en respektlös hållning till miljöarbetet. Vi lever alla på ett klot, eller hur? Ensidig ekonomism är skitfarligt och oändlig tillväxt en omöjlighet. Vi ser effekterna av de två heliga kossorna på ett allt kallare samhälle där folk överlag mår allt sämre. Politik är makt. Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Nå, blev det enbart dravel eller något att suga på?

10 kommentarer:

Razmatazuz sa...

Fruktansvärt bra inlägg!

Jag tycker att du ska bli mp:ist, så kämpar vi tillsammans för att få till en grönare värld och en ordentlig omställning av samhället!

Joakim Pihlstrand-Trulp sa...

Tack! :-)

Ja, det kanske landar där. Att jag kryper till korset och återuppväcker mitt mp-medlemskap. :-)

Filosofia sa...

Ja!!! gör det Joakim, Du behövs verkligen! Du är till för att användas i livets kretslopp, o du är långt ifrån färdig för kompostering :-)

Joakim Pihlstrand-Trulp sa...

Men komposteras ska jag! ;-)

Jonas sa...

"Armar i den behållaren.... benen kan återvinnas där... Nej nej nej, lägg inte skallen där. Det ska vara tillsammans med pappen"?

Nu är jag bara skämtsam som vanlig. Det är liksom lite sent så jag skyller på det. Men det är ju en tanke. Varför inte återvinna människor?

Jonas (igen) sa...

Jag vet inte om jag håller med om allt.. men en sak är säker - till skillnad från många politiker så lever du som du lär. Det är Respekt - givet dina värdeningar, oavsett om man faktiskt håller med dig eller ej.

Jonas sa...

Privatiseringar är väl bra? Privatisera militären? Staten kanske? :-) Jag skulle lätt kunna äga folk. Fatta vad skönt!!! Man bara går ut på gatan och slänger sitt godispapper och så kan man peka på vem som helst och säga "ameh fixa!!!". När de säger "nähej" så säger man bara "joho, det är emot lagen annars... plus att min brorsa är VD för försvarsmakten.. så fuck you" Shit - jag vad fattar inte vad du har emot det. :-)

Jonas sa...

Dessutom fick jag remi idag.. feg som fan var jag . Hade ju extra merbonde.. En fribonde tom. Jaja. Som man bäddar får man ligga. Säg det till svenska folket förresten. Folk som säge "åh nej moderaterna/sossarna tänker samarbeta med SD". Ja, vad fan tror ni kommer händ om man röstar på dem? Ränfäldt eller Måna är får ju en mer eller mindre jobbig situation. De kan liksom rösta åt er. Skäms på sig. Men iaf.. jag är nöjd med remi-resultatet, inte med kämpaglöden.

Jonas sa...

För övrigt: Lägg ner skansen! Vi har ju apor i riksdagen.

Joakim Pihlstrand-Trulp sa...

Jag gillar dina kommentarer, Jonas, men du får nog börja skriva en egen blogg! ;-)

Skämta bara. Du är så välkommen att dela på glansen på den här lilla plätten. :-)