Västerås Open, lördag & söndag

Tråkigt nog så gick det mindre bra i långpartierna. I den 5:e ronden så mötte jag tufft motstånd med Nicolaj Zadruzny (2343, Elo 2266, SK Rockaden Sthlm - se fotografiet nedan). Jag spelade vit och hade helt ok spel fram till och med 15:e draget (en sluten ställning uppkom), då jag ställde bort en bonde på grund av ett dubbelhot efter Sc6 där damen inte kunde gå till a4 på grund av att bonden på g4 då skulle falla. Klantigt, men belysande. I nästa rond mötte jag Kjell Pettersson (1656, SS Gambit) som svart och vann efter att jag tilläts spela e4 och vit var tvungen att offra pjäs för två bönder eller acceptera att bli helt nertryckt. Det var lördagens två partier, och hoppet var fortfarande gott!

Söndagen började med en något mjukare lottning än föregående dag. Jag spelade som vit mot Karl Magnusson (2088, Västerås ASS) och fick en bättre öppning och mittspel. Sedan valde jag en dubiös plan i damslutspelet med två lätta och släppte en fin utpost för svarts springare. En lätt pjäs byttes strax av och jag hamnade på försvar. Stod dock länge på remi, men gjorde en onödig schack i tidsnöden och förlorade. Trist.

Inför sista ronden så halkade jag därför återigen ner till B-rummet (jag hoppade fram och tillbaka hela tiden). Nu mötte jag klubbkompisen och schackOnlineoriginalet Sture Lindberg (1734, Elo 1842 - syns till höger i bilden till höger, med Michael Mattsson till vänster). Efter att ha räknat som ett kylskåp hoppar höjd, så slog jag på e5 med en häst med idén att om vit tog tillbaka med bonden så skulle jag flytta löparen och vinna bonden efter exf6. Visst skulle jag vinna bonden i den varianten - till priset av en pjäs! Där var jag beredd att ge upp, men spelade ett mellandrag med en bonde som därmed hotade vits vitfältslöpare. Sture återgäldade min fadäs med att lite för kvickt ställa löparen på d3, varmed jag kunde slå den för att sedan attackera vits hängande svartfältslöpare med hästen (Lc7 hade dock varit något bättre) då fältet h5 blivit tillgängligt efter vits Dxd3. Och jag hade faktiskt mer tur än så (även om jag konstigt nog sett det i varianten med Ld3), eftersom g4 inte fungerade trots att springaren inte har några fält, just på grund av att jag hade resursen Dg5 Kh1 Sf4 med hot på vits dam och hästen landar bekvämt på e6 eller byts av mot svartfältslöparen. Finemang, pjäsen var räddad och jag var återigen med i partiet! Sedan följde en hel del manövrerande och bondeframstötar för att sedermera landa i följande ställning där vit är vid draget.


Som synes står vit närapå i dragtvång. Jag tyckte och tycker att svart har klart bättre ställning, till priset av en bonde. Nu spelade Sture 37. T1f3? och bjöd remi med ca fem minuter kvar på sin klocka och ungefär två minuter kvar på min. Jag tänkte febrilt i en och en halv minut och såg mig nödd och tvungen att anta anbudet, trots att jag kände i hela kroppen att svart borde kunna vinna det här på något sätt. Nyckeln ligger i vits passiva pjäser (särskilt hästen på h1) och utsatta kungsställning. Vid slag på g6 så ser vit ut att tappa kvaliteten (fast det är i själva verket vits enda solida försvarsplan i kombination med e6!), varför T1f3 är ett av de få drag som vit kan utföra utan att förlora material.

Den vinnande fortsättningen för svart borde vara 37. - Sxc3! (håller i d-bonden efter varianter där vit skjuter fram e-bonden samt hotar Se2) 38. Dxg6 (forcerat?) hxg 39. Lxc3 gxf 40. Txf5 Tg5 41. Tf1 Teg8 42. Se2 (enda draget) Tg2+ 43. Kh1 T2g3 44. Ld4 Le3 44. Lxe3 Txe3 och vit är mer eller mindre förlorad. Jag känner emellertid inte att jag behöver vara alltför besviken, då ställningen var känslig åt båda håll och det var svårt att hitta den vinnande fortsättningen på 1-2 minuter. Övervägde som exempel även 37. - Ld2 liksom 37. - Dxg1+. Jag vågade helt enkelt inte chansa med att leva på tidstillägget på 30 sekunder per drag nu när remi erbjöds. Något som inbegriper en överhängande risk att förlora på tid eller ställa bort sig kapitalt.

Med 4 poäng av 8 möjliga med mersmak och en LASK-ratingförändring på -8, så hamnar jag i ett läge där jag givetvis inte är nöjd, men samtidigt inte heller riktigt missnöjd. Skum känsla det där. Med anledning av den nya FIDE-sanktionerade titeln CM (Candidate Master) så myntade Jörgen Waara ett uttryck som jag tycker stämmer väl in på mig, nämligen CF - Candidate Fish. När det gäller tävlingen överlag så har André et al. lyckats med att ordna ett utmärkt schackevenemang, vilket de ska ha en stor eloge för!

Så till den avslutande passagen, om livet utanför turneringen. Sammy och jag gillade varandras sällskap och kan därför titulera oss vänner. Vi ses förhoppningsvis snart igen. Om inte annat så är jag redan nu sugen på att komma till Västerås för att spela Open 2011 (där jag dessutom kommer att vara fri från anmälningsavgift med anledning av att arrangörerna gillade ett eller flera av mina förslag för att förbättra turneringen), och förmodligen även schack-SM. Gissar att jag är välkommen tillbaka och att lokal och trevligt sällskap därmed är givet.

Ett litet bildkollage. På bilden till vänster står Joar Ölund, duktig junior som spelar för SK Rockaden i Stockholm (men borde spela för Kristallen!) liksom vi i bakgrunden kan skymta Mattias Ådahl (gammal västeråsare, men numera kristallare). På bilden till höger står Viktor Thorell, som jag nyligen spelade ett parti med i Lag-DM. De två bilderna nedanför beskriver inmundigande av föda på ett lokalt mathak. Den första bilden uppvisar en klädsam posering där vi ser, från vänster till höger, Michael Mattsson, Fredrik Lindh och Andreas Persson. Jörgen Waara ville ha betalt för att bli fotograferad, men vi kom fram till en kompromiss. Den andra bilden dokumenterar den sociala verkligheten fem sekunder senare (vilket går att härleda utifrån Jörgens tallrik). Skämt åsido så hade vi en mysig och kul stämning på pizzerian med det mycket passande namnet Amore.

En bonus var även hemresan. Det var nämligen endast två schackspelare som tog bussen till Stockholm. Jag och.. Tikkanen (som skulle till Stockholm för att ta nattåget till Lund). Jag tog givetvis chansen att pumpa turneringsvinnaren på GM-livet bakom kulisserna och viss inblick fick jag nog. Jag tycker att vi hade ett lika långt som intressant samtal, och Hans verkar vara en ödmjuk och trevlig person, som jag önskar all välgång. Och bra går det ju!