Kristallens Vårturnering
De ajournerade partierna med Björn Knöppel (1805, Stockholms SS) och Johannes Grip (1652) slutade båda i remi. Mot Björn stod jag nog på teoretisk förlust i ett likafärgat löparslutspel, men lyckades kämpa mig till en fördel som emellertid inte var tillräcklig för att vinna. Mot Johannes stod jag bättre i ett slutspel med löpare mot springare, men hen hittade rätt fortsättning för att säkra en remi. I övrigt så förlorade jag mot Peter Mozelius (1756) i rond sex och fick någon slags fördel, men inte mer än remi som slutresultat, i turneringens sista parti med Christer Johansson (1795, Sollentuna SK). Fyra remier och tre förluster och nedflyttning till klass III. Kunde vart bättre.
Stockholmsmästerskapet
I fjärde ronden förlorade jag som svart mot S:t George (1. a3?!) med Sven-Gunnar Samuelsson (2100, Stockholms SS) vid rodret. Rond fem gick desto bättre med vinst mot Gustavo Luna (2059, Sollentuna SK). Likaså vann jag mot Johan Auby (1865, Danderyds SK) i rond sex. Tyvärr avslutade jag turneringen med två förluster mot Vesa Heinola (2210, Wasa SK) respektive Sven Nordlander (1865, Sollentuna SK). Fyra vinster och fyra förluster kändes ändå som ett ok resultat för mig och min gedigna formsvacka.
Gästrikland Open
Det riktiga bottennappet, åtminstone schackligt sett, kom här. Minnena av de onödiga förlusterna är så smärtsamma (satte som exempel bort damen i ett parti där jag hade solid fördel och en fin attack på gång, och i ett annat parti bytte jag dumt nog bort svartfältslöparen i en ställning där jag med dess hjälp hade forcerad vinst o.s.v.) så jag avlåter mig från att kommentera mer än att jag förlorade fem och endast vann två partier. Hans Tikkanen (2447) vann turneringen med särskiljning på kvalitetspoäng före Thomas Ernst (2500).
I och med den här turneringen så bestämde jag mig för att avstå från spel i både Juniturneringen (en träningsturnering inför SM) och SM klass III i Växjö. När det gick såpass åt helvete, så ansåg jag det inte vara någon mening att försöka mer. Skulle nog mest bara känts som bortkastad tid och ansträngning samt ännu mer depp. Mitt schackliga självförtroende hade sjunkit under nollpunkten, så sommaren fick bjuda på andra nöjen än den schackliga parnassens lidanden och gamman. Jag gissar att det trots allt var rätt strategi. För mig.
kul att du är tillbaks :-)
SvaraRaderaTack! :)
SvaraRaderaTillbaka? Hade inte ens märkt att denna sida fanns!
SvaraRaderaNåja, lycka till. Jag skall noga kolla alla dina framgångar och se om jag hittar några svagheter som jag kan utnyttja!
Nämen välkommen, machu, och.. lycka till! ;)
SvaraRadera