söndag 28 december 2008

Rilton Elo, dag 1 & 2


Nu har Riltonturneringen äntligen kommit igång. Det är en av Sveriges största turneringar och en höjdpunkt för många. Mina förväntningar är relativt höga och jag hoppas förstås att de infrias. Resultatmässigt så har jag satt tre målnivåer i Jesper Halls anda; drömmålet är 6 poäng, nöjdmålet är 4,5 poäng (50 %) och gränsen för det anständiga är 3 poäng. På bilden till vänster är det Sven-Gunnar Samuelsson, ordförande för Stockholms Schackförbund, som håller i mikrofonen. Till höger om henom står Jonas Sandbom, huvuddomare för turneringen, och längst till vänster står Tony Hanoman som också arbetar med turneringen.

Jag är ibland alltför inne i schacket för att komma ihåg att ta fotografier.
Jag hoppas att du som läsare har överseende med det. Har du inte det, så gör det i och för sig ingen skillnad (sorry!) eftersom jag inte säljer någonting här.

Då jag anger mina motståndares ratingtal, så kan det ju vara påpassligt att göra det också för egen del. Schack-trulpen: LASK 1634, Elo 1928. Här till höger står jag tillsammans med en sittande Joakim Andersson som arbetar med turneringen. Hen har gett mig beröm för bloggen. Sådant värmer, så det vill jag tacka för.

Den första dagen spelade jag mot min klubbkamrat och schackvän Rune Evertsson (LASK 1937, Elo 2025). Jag visste ju inte att vi skulle spela, men jag drog till med en hempreparation jag hade sedan tidigare. Tyvärr gick Rune bara delvis in i den, men jag hade nog utjämnad ställning från öppningen. Jag spelade relativt bra fram långt in i mittspelet, då jag spelade bort partiet med en dålig plan. Rune är en duktig schackspelare, så jag ska väl inte skämmas alltför mycket.


Den andra dagen så svängde det ordentligt på det schackliga dansgolvet. Jag steppade med Sigge Reichard (SK Rockaden Sthlm, LASK 1841, Elo 1897) och fick först upp en ställning med merbonde och klar fördel, som jag kastade bort i mittspelet och då hamnade på klar förlust med bonde under. Vi båda kom emellertid i tidsnöd, och där hade jag stor tur med att lyckas vinna tillbaka två bönder och återigen stå bättre. Kanske fanns fortfarande remichanser, men jag fick möjlighet att efterhand avgöra partiet till min fördel. Det var överlag ett spännande parti, även om vi nog båda hade mycket att vara missnöjda om när det gällde den spelmässiga kvaliteten.

Kristallens KM, rond 4-9


KM gick på det hela taget väldigt bra för min del. Jag tog 5,5 poäng av 9 och därmed 61 % och vann min grupp (C) på poäng och knock-out. Det får ju ses som exceptionellt med tanke på att jag var bland dem med lägst rating i C-gruppen. Jag slog tre B-spelare och kunde mycket väl ha vunnit i rond 1 mot en A-spelare.

Jag har redan skrivit om rond 1-3, och fortsätter härmed med en kort resumé över resterande partier.


Rond 4: Var pressad igenom i stort sett hela partiet, från öppning till slutspel, och jag är rätt säker på att David Larsson (1897) missade åtminstone en vinstfortsättning. Nå, jag kämpade tappert och lyckades rädda remi med nöd och näppe.

Rond 5: Mot Mattias Ådahl (2130) hade jag inte mycket chans, utan blev nermald och taktiskt utmanövrerad.

Rond 6: Också i det här partiet kände jag mig ordentligt pressad redan tidigt efter en inexakthet i öppningen från min sida. Jag lyckades försvara mig, överleva och hålla Bo E. Eriksson (1970) stången genom hela mittspelet. På något vis så hamnade jag bonde över i reduceringen till slutspel, och med mycken möda och manövrerande så lyckades jag ro hem hela poängen.

Rond 7: Det här var nog min höjdpunkt under KM. Jag hade spelat mot Stefan Bodin (1880) ett år tidigare, och då hade jag förlorat. Nu hade jag möjlighet att förbereda mig lite bättre, vilket jag också gjorde. Samma öppning som i fjol spelades, men nu med viss tidig förbättring från min sida. Jag spelade överlag bra, förutom att jag ryckte in ett förlorande drag i mittspelet. Känner igen det på något vis.
Vinsten var dock komplicerad och ingrep ett pjäsoffer, vilket Stefan inte hittade. Tur för mig, och efter att min kung kommit i säkerhet så hade jag en positionellt synnerligen bekväm ställning, trots bonde under.

Också det här partiet gick till avbrott. Här till höger förevisas avbrottsställningen. Kanske har svart möjlighet till remi, men jag lyckades hur som helst vinna genom att först byta vitfältarna mot varandra och sedan offra en häst på d6 och trycka igenom två ruskigt starka fribönder som svart var tvungen att offra vardera lätt pjäs på.

Rond 8: Dagen innan ronden så hade jag och sambon brutit vårt förhållande, och jag var minst sagt disträ. Det spelade förmodligen inte så stor roll, eftersom jag mötte turneringens högst rankade spelare med Göran Andersson (2306). Jag bjöd dock synnerligen undermåligt motstånd.

Rond 9: Tyvärr fick Michael Mattsson (2053) förhinder först för ordinarie rond och sedan för vår alternativa speltid. Jag blev alltså bjuden på en w.o. Det säkrade min vinst av gruppen, men jag hade hellre spelat. Hoppas på att få möta Michael vid något annat tillfälle.

tisdag 23 december 2008

Täby KM


Efter mitt tre månader långa schackcelibat under sommaren, så blev jag helt klart sugen på att spela schack. Jag valde därför att, utöver Kristallens KM, också delta i Täby SK:s öppna KM. Det var 7 ronder Mondrad och relativt kort betänketid med 90 minuter för 30 drag och 30 minuters tillägg för resten av partiet.


I första ronden så fick jag en oförtjänt vinst mot Göthe Flodin (1657). Jag spelade in mig i en förlustställning redan tidigt i öppningen, och kämpade mig sedan tillbaka till klar fördel, som jag sedan kastade bort igen och stod på klar förlust. I min tidsnöd inför giljotinen så tillät dock Göthe en springargaffel där jag vann ett helt torn och därefter så blixtrade jag hem den hela poängen. På bilden till höger står Göthe Flodin, Stefan Zenker, Andreas Östlin och Jan Malmgren.

Partiet med Andreas Östlin (1517) i rond 2 blev stabilare, men också där så kastade jag bort en klar öppningsfördel och fick kämpa hårt för remin. Tycker att jag nog borde förlorat partiet.

Rond 3. Jonathan Westerberg (2149) spelade snabbt, och trots klar fördel från öppningen så ställde jag bort mig positionellt i tidsnöden inför tidskontrollen. En stark spelare (högst rankad i turneringen), så jag behöver inte vara alltför missnöjd. Tycker att jag spelade rätt bra ändå.

Jag fick möta en till stark spelare, Olle Ålgars (2008), i rond 4. Jag pressade henom i öppningen och mittspelet, där jag hade en komplicerad vinst för handen. Jag följde dock inte upp med den bästa fortsättningen och förlorade partiet.

Det värsta partiet för min del kom i rond 5 mot Lars Hörling (1805). Jag hade tokvinst, men underskattade en torninfiltration och förlorade i sviterna av en förkrossande attack. Det var en sådan ställning där jag hade kunnat offra tillbaka två lätta pjäser och ändå vunnit på mina tre fribönder. En besk förlust, där jag själv var min största fiende.

Det blev ett intressant parti mot Stefan Zenker (1750) i rond 6. Jag fick chans till att skapa en bättre lätt pjäs samt tryck mot en isolani i en relativt sluten ställning. Efter ett långt parti så kunde jag skörda frukterna av det idoga arbetet mot min motståndares svagheter.

I den sista ronden så spelade Niklas Kromnow (1191) fel i öppningen och jag kunde spela hem en poäng med skön aktivitet och efterhand materialvinster och matthot.

Slutresultatet blev alltså 50 % med 3,5 poäng. Jag kunde förstås tagit såväl färre som fler poäng, men naturligtvis så tycker jag själv att jag nog borde tagit en eller två poäng till. Som jag sagt förut; det får bli nästa gång.

Det var en trevlig turnering att ta del i, med fina lokaler och hjälpsam turneringsledning (på bilden till vänster sitter den ena halvan med Roald Berthelsen, och Jan Engfeldt, längst till vänster på den högra bilden, var den andra; de andra personerna på bilden är Michael Creutz och Peter Hlawatsch, föreningens protegé, från vänster till höger). Synd för Täby SK att de är tvungna att byta lokaler. Förhoppningsvis har jag möjlighet att syna de nya lokalerna vid nästa års KM.