måndag 29 september 2008

Hallstahammar Open, dag 1 (rond 1-4)


Jag bestämde mig relativt sent för att delta i turneringen i Hallstahammar. Efter att de interna diskussionerna utfallit med lyckosamt resultat (sambon okejade), så undersökte jag lite snabbt alternativen för resa och logi. Jag fick återigen följa med Björn Knöppel och IM Thomas Engqvist (vilka båda syns mitt i maten på bilden ovan). Vi hade ju trevligt senast i Norrköping, så det kändes stabilt. På grund av konflikter med diverse jobb, så var vi emellertid något sent ute vid avfärden.

Efter en snabb och på gränsen till illegal färd (chaufför Björn höll sig dock inom ramarna för lagen), så befann vi oss slutligen en kvart innan start utanför Brukshotellet i Hallstahammar. Vi var således i tillräckligt god tid. Bilden till höger visar tävlingsledningen Jörgen Elfström som här ger information till GM Ralf Åkesson (med ryggen mot kameran) och Per Brodén.

Första dagens spel bestod av fyra ronder snabbschack á 20 minuter per spelare och parti.

Rond 1

I första ronden mötte jag Adam Brzezinski (2114) från Oves SK. Det var ett intressant parti, förutom att jag förlorade ungefär fem minuter av betänketiden för att jag råkade trycka på fel klocka. Grannbordet hade avslutat sitt parti tidigt, så ingen protesterade. Jag ställde bort mig i svår tidsnöd, men förlorade i princip partiet på tid. Förutom det så lutade ställningen mot slutet väldigt mycket åt remi.

Rond 2

Här spelade jag mot Görgen Andersson (1820) från Hallsbergs SK. Jag gjorde ett fränt offer, som tyvärr saknade täckning. Därefter var det inte mycket att göra åt en klar förlust.

På bilden står, från vänster till höger, Kai och Görgen.

Rond 3

Också i det här partiet, mot Kai Pyhälahti (1341, Virsbo SK), så lyckades jag göra ett tidigt och riktigt sunkigt pjäsoffer. Stod på klar förlust och hade inte så mycket mer att göra än att offra en till pjäs och spela på ett genomskinligt mattangrepp. Min motståndare missade det dock i stressen över att stå på vinst, så då blev det matt i tolfte draget. El gambito del trulpo har nu sett dagens ljus. Visserligen helt värdelös, men ändå...

Här är två bilder på spellokalen. De går, liksom de andra fotografierna, att göra större genom att klickas på.










Rond 4


Jag och Fredrik Qwarfort (1819, Linköpings ASS) spelade ett riktigt vilt och svängigt parti. Jag offrade först ett torn med
dampromovering, men lyckades med min plan att stänga in den nykläckta damen som var tvungen att sälja sig för ett torn. Därefter höll jag på att förlora min klara fördel genom att dumt nog stänga in min egen dam. Ett räddande springardrag utjämnade återigen balansen och efter att Fredrik gav bort en bonde i onödan och sedan tillät byte av svartfältslöparna, så kunde jag tryggt bära partiet till vinst.

Eftersom jag saknar fotografi på Fredrik, så vill jag här passa på att som ersättning publicera en bild på SchackOnline-kändisen Sture Lindberg (1712, Horndals SK). Vad jag förstår så är Sture lite av en stammis på turneringen.

Efter ett ok resultat med två vinster och två förluster, så lunkade jag iväg för att söka mig ett läger för natten. Tyvärr missade jag att Björn och Thomas hade åkt iväg för att äta kvällsmat, så jag gick runt och letade efter dem i en halvtimme. Mitt tält låg nämligen instuvat i Björns bil. Det slutade dock lyckligt med att vi återförenades. Jag fick en god hjälpande hand av Per Brodén och hens rumskamrat, vilket jag uppskattar mycket.

Med tältet över axeln kunde jag så hitta mig en inbjudande plats att sova på, trots att nattens mörker hunnit krypa sig inpå. Så började ett nytt äventyr. Björn och Thomas var förresten inte långsamma att påpeka att jag nog är en karaktär i äventyrligaste laget. Den stora frågan är om schack och tältning går att kombinera, eller om de är i grunden oförenliga fenomen?

sO-serien säsong 8


Jag har försummat att rapportera om Serien på SchackOnline. Min vän (och Seriens skapare) "machucado" har påpekat bristen.

Det lag som jag skramlat ihop, Sagan om Schacknördarnas återkomst (förkortat SoSå) lyckades med konststycket att vinna högsta divisionen under säsong 8 och därmed bli sO-mästare. Vi har varit hyfsat nära några gånger tidigare, men nu gick det alltså vägen bland fruktat hårt motstånd.

På förstabordet spelade "röding2" (Börje Lööw från Luleå). På andrabordet satt "orkahaettnamn" (som tidigare har velat vara anonym, och därför får vara det nu också). Jag själv spelade som "trulpen" på tredjebordet, och till fjärdebordet hittade "Leo_" (Leo Gumpert från Skåne).

Vi skötte oss uppenbarligen med bravur och tog hem vinsten en hel poäng före tvåorna Bygdens Bönder. Vårt andralag, Sagan om Schacknördarnas återkomst återkomsten (SoSåå), spelade i samma division, men kom tyvärr sist och halkade ner till division 2 igen. Såsen (som jag ibland kallar oss) besatte alltså början och slutet av den åtta lag starka tabellen.

Den som vill undersöka seriens historia och resultat kan gärna gå in på seriewikin och titta runt. Där går det bland annat att se att jag har varit TL (turneringsledare) för säsong 7. Mycket intressant.

Slutspelsproblem


Det här är ett läckert slutspelsproblem som jag har från Bent Larsens bok Taktik och teknik i slutspelet (1976). Ställningen uppkom i partiet Pope-Roth som spelades i Tyskland 1924.

Jag håller verkligen med Larsen om att det här är "en pärla". Det ser ut "som en komponerad studie, men ställningen uppkom alltså i praktiskt spel".


Vit är vid draget och den som vill lösa problemet får själv stå för positionsbedömningen.

söndag 28 september 2008

Lag-DM


Jag har även hunnit med att spela två partier i Lag-DM. Det var första ronden vid båda tillfällena, och alltså olika lag.

När KSK2 mötte Rockaden3 i div. 1, så spelade jag mot Marie Thin-Hagberg (1588) på sistabordet (tio stycken bord var det). Hen spelade lite fel i öppningen och hamnade passivt, varmed jag hade full kontroll hela partiet igenom. Ett drag innan matt så gav hen upp, vilket är ok, även om jag nog tycker att det är bättre att fullfölja partiet i ett sådant läge.

Nästa match blev det derby när KSK3 mötte KSK4 i div. 3. Jag spelade i det sämre laget, som dessutom hade två WO mot sig. Den tolkning eller det beslut som tävlingsledningen kom fram till, var att det inte var tillåtet att sprida ut Kristallens deltagare så att det skulle bli en match med sju deltagare i varje lag. Det var tråkigt, framförallt för de två spelare som kom och inte fick någon motståndare.

Hur som helst så satt jag på andrabordet (av åtta) och spelade mot Bo Eriksson (1842), som är en stabil schackspelare. Jag lyckades emellertid skapa mig en solid fördel och hade ett vinnande slutspel på lut. Vi båda fick dock tidsnöd och jag missade vid reduceringen. Helt plötsligt så stirrade jag ett förlorat slutspel i vitögat. Bo återgäldade dock med att i sin tur spela inexakt, och jag hade därmed tur som lyckades rädda remi.

Kristallens KM, rond 1-3


Efter det långa sommaruppehållet, så bestämde jag mig för att ställa upp i Kristallens KM som en start på säsongen. Dagarna innan första ronden så började jag kika lite på schack igen. Nog kände jag av viss ringrostighet, men det kändes ändå roligt att börja spela schack igen. I bagaget hade jag med mig en ratingsänka från 1865 till 1634 (LASK) efter en bedrövlig vårsäsong, men också erhållandet av ett Elo-tal på 1928.

I första ronden mötte jag förhållandevis starkt motstånd i Andreas Persson (2072, Bräkne-Hoby SK). Jag spelade relativt starkt och fick nog upp en strategiskt vunnen ställning, som jag emellertid misshandlade och lyckades förlora. Tråkig början, men till viss del kände jag mig ändå nöjd.

I nästa rond så vann jag mot Carl Strömbäck (1136, Kristallens SK) efter att hen gjort ett misstag och tillåtit mig att vinna en bonde. Partiet avslutades emellertid med en mattkombination, vilken Carl var tillräckligt givmild för att spela till slut.

Rond tre bjöd på ett relativt återhållsamt parti, där min motståndare Erik Leander (1880, Kristallens SK) avböjde hoppfulla remianbud vid två tillfällen. Därefter uppkom en ställning där hen hade merbonde, men ingen av sidorna hade någon egentlig genombrytningsmöjlighet. Erik vägrade emellertid fortfarande tanken på remi, och förlorade således i det bondeslutspel som uppkom.

Efter tre ronder så ligger Schack-trulpen på 14-16:e plats av 40 deltagare. Resultat m.m. går också bra att följa direkt på Kristallens hemsida. Jag ska försöka komma ihåg att ta lite foton under nästa rond.

lördag 27 september 2008

Slutspelsproblem


Lite inspirerad över framgången med att skapa diagram, så känner jag att jag vill lägga upp ett till problem i anslutning till det föregående. Det här är nog klart svårare, tycker jag.

Problemet är en studie från 1997 av Yochanan Afek, och min källa heter Mark Dvoretskij.
Vit är vid draget och vinner, vilket vid en första anblick ser paradoxalt ut med svarts långt framskridna och förbundna fribönder. Det brukar ju annars vara en vinnande slutspelsfördel!

fredag 26 september 2008

Kombinationsproblem


Här är ett lite klurigt kombinationsproblem som jag fick förevisat av IM Thomas Engqvist häromdagen. Vit är vid draget och har forcerad matt i tre drag.

Enligt Thomas så är jag den person som, vad hen vet, har löst det här problemet klart snabbast (ca 5 minuter), hen själv inkluderad. Jag kom direkt ifrån karateträningen, så jag var väl taggad. Det gäller att ha tur ibland.

torsdag 25 september 2008

Sammanfattning av vårsäsongen 2008


Kristallens Vårturnering


De ajournerade partierna med Björn Knöppel (1805, Stockholms SS) och Johannes Grip (1652) slutade båda i remi. Mot Björn stod jag nog på teoretisk förlust i ett likafärgat löparslutspel, men lyckades kämpa mig till en fördel som emellertid inte var tillräcklig för att vinna. Mot Johannes stod jag bättre i ett slutspel med löpare mot springare, men hen hittade rätt fortsättning för att säkra en remi. I övrigt så förlorade jag mot Peter Mozelius (1756) i rond sex och fick någon slags fördel, men inte mer än remi som slutresultat, i turnerin
gens sista parti med Christer Johansson (1795, Sollentuna SK). Fyra remier och tre förluster och nedflyttning till klass III. Kunde vart bättre.

Stockholmsmästerskapet

I fjärde ronden förlorade jag som svart mot S:t George (1. a3?!) med Sven-Gunnar Samuelsson (2100, Stockholms SS) vid rodret. Rond fem gick desto bättre med vinst mot Gustavo Luna (2059, Sollentuna SK). Likaså vann jag mot Johan Auby (1865, Danderyds SK) i rond sex. Tyvärr avslu
tade jag turneringen med två förluster mot Vesa Heinola (2210, Wasa SK) respektive Sven Nordlander (1865, Sollentuna SK). Fyra vinster och fyra förluster kändes ändå som ett ok resultat för mig och min gedigna formsvacka.

Gästrikland Open

Det riktiga bottennappet, åtminstone schackligt sett, kom här. Minnena av de onödiga förlusterna är så smärtsamma (satte som exempel bort damen i ett parti där jag hade solid fördel och en fin attack på gång, och i ett annat parti bytte jag dumt nog bort svartfältslöparen i en ställning där jag med dess hjälp hade forcerad vinst o.s.v.) så jag avlåter mig från att kommentera mer än att jag förlorade fem och endast vann två partier. Hans Tikkanen (2447) vann turneringen med sä
rskiljning på kvalitetspoäng före Thomas Ernst (2500).

Den goda sidan av saken var att jag hade jag några roliga dagar tillsammans med Mikael Arovén (2201), David Douhan (1861) och Toni Giraldo (1815). På bilden till vänster står David, Toni och Micke, räknat från vänster. Vi reste upp och bodde tillsammans i ett trevligt och välskött turistboende i Järbo, som ligger någon mil ifrån Sandviken där turneringen spelades. På bilden till höger degar Micke och Toni i någon slags analys, och vi kan se en del av lägenheten som vi bodde i. Vid samma bräde (till vänster) är David och Toni i färd med att genomföra Järbomästerskapet i blixt. Matlagning, samtal och bastu förgyllde dagarnas motgångar och besvikelser. Liksom den avslutande matauktionen, som jag nog får säga att jag vann ändå.

Det om turistboendet. Nu följer istället fyra fotografier från själva turneringen. På det första (till höger) sitter jag i min schacktröja.På det andra (till vänster), några bord högre upp, sitter Micke och överväger partiets fortsättning.
På det tredje (till höger) finner vi David i djup kontemplation över ställningen. Och slutligen sitter Toni på det fjärde fotografiet (till vänster) och gäspar åt sin motståndare.

I o
ch med den här turneringen så bestämde jag mig för att avstå från spel i både Juniturneringen (en träningsturnering inför SM) och SM klass III i Växjö. När det gick såpass åt helvete, så ansåg jag det inte vara någon mening att försöka mer. Skulle nog mest bara känts som bortkastad tid och ansträngning samt ännu mer depp. Mitt schackliga självförtroende hade sjunkit under nollpunkten, så sommaren fick bjuda på andra nöjen än den schackliga parnassens lidanden och gamman. Jag gissar att det trots allt var rätt strategi. För mig.

Schack-trulpen är tillbaka!


Ja, lite skämmigt är det allt att jag försummat bloggen i flera månader. Börjar luta åt ett halvår nu, sedan jag skrev sist.

Lagom knäckt av förluststråket under våren, så började schacket att kännas mindre lustfyllt. Jag tog således en paus över sommaren, och har inte gjort något som helst schackligt förrän i slutet av augusti då klubbsäsongen kom igång igen. Då kände jag att det började klia i fingrarna igen. Och det är ju bra.

Jag får försöka sammanfatta perioden på något lämpligt vis. Ämnar dela upp det i lagom stora sjok, och lovar att göra en ansträngning för att hålla det kortfattat och konkret.